Barnen älskar det. Många vuxna likaså. Snart är halloween lika ”svenskt” som de flesta andra högtider vi firar.
När jag var barn firade vi minsann ingen halloween. Vi var påskgubbar och påskkärringar när vi tiggde godis.
Faktum är att jag länge trodde att högtiden hette Helloween och inte Halloween, på grund av den ganska bedrövliga tyska hårdrocksgruppen som gjorde sig ett namn under 1980-talets andra hälft.
Ibland hör man fortfarande surgubbar och sur… förlåt, påskkärringar klaga över att vi svenskar har anammat den där genomkommersialiserade amerikanska tramshögtiden. För det har vi gjort. Främst under 2000-talet. Och intresset växer för varje år.
Många av dom som klagar på halloween tycker inte att traditionerna som är knutna till den är lika traditionstyngda som till exempel dom som omgärdar julen. Ni vet som till exempel att titta på Kalle Anka på tv klockan tre på julafton som vi har gjort i Sverige sedan äldre järnåldern.
Och det här med att klä ut sig och skrämmas. Vad har det i Sverige att göra? Tacka vet jag den rundkindade, vitskäggige, mullige och rödklädde jultomten.
Jaså, den tomten! Han som Coca-Cola uppfann till en reklamkampanj 1931 för att ändra allmänhetens uppfattning om att läskedrycken bara var lämpad för varma sommardagar?
Innan dess var tomten, om man ens kan prata om honom i singular, en liten alvlik varelse ofta avbildad i betydligt blekare färger. Särskilt snälla eller vänligt skrockande tycks inte dessa tomtar ha varit heller.
Okej, jultomten kanske är ganska ny. Men tacka vet jag en uråldrig svensk tradition som den välklädda julgranen!
Seden att ta in ett träd i huset i samband med julfirandet hämtade vi svenskar från Tyskland. Hela 30 år innan den mullige och gullige jultomten uppfanns. Det var nämligen först kring sekelskiftet 1900, i och med urbaniseringen och industrialiseringen, som den traditionen kom till Sverige.
Ungefär 30 år det för övrigt sedan en restaurangkedja och en presentbutik försökte lansera det moderna halloweenfirandet i Sverige. Det gick lite trögt i början, men under de senaste decennierna har det tagit fart på allvar.
För så är det med traditioner. De kommer och går i popularitet. Halloween kommer vi nog få dras med ett tag till vare sig vi vill eller inte, för de flesta barn verkar tycka att det är roligare att klä ut sig och skrämmas än till exempel att ha en strut på huvudet och en stjärna på en pinne, samtidigt som man sjunger obegripliga låtar om någon Staffan som ingen vet vem det är.
