Ett löfte är ett löfte

Jag var i femtonårsåldern när Nils Petter Sundgren berättade om motorcykelfilmen Easy Rider i tv-programmet Filmkrönikan. Som filmkritiker måste han ha insett att han var något stort på spåret – filmen kom att betraktas som en av 60-talets viktigaste och fick generationer av ungdomar att vilja åka H-D. Dessutom gjorde han ett separat program med titeln Kapten Amerika på Malibu Beach. I det intervjuade han filmens huvudrollsinnehavare, Peter Fonda.

På något sätt måste de här programmen ha gjort ett intryck på mig eftersom jag än i dag minns, om inte innehållet så åtminstone, att de sändes. Sommaren efteråt var jag 16 år och såg filmen två eller tre gånger. Då tog jag ett beslut som kom att förändra mitt liv. Jag bestämde att den första grej jag skulle köpa när jag började arbeta var en Harley-Davidson. Åren gick men på något sätt fanns löftet kvar i mitt bakhuvud. Efter att ha skaffat bil var det dags för en Harley.

Så här gick det till! En dag gick jag in på Z-motor på ”Bikestreet” i Göteborg och där stod det en svart HD Low Rider på 1340 kubik. Jag tvekade inte en sekund utan gick fram till försäljaren och sa att den tar jag. Det var bara det att hojen redan var såld. Jag bad att de skulle undersöka om det fanns någon annan mc-handlare som hade en liknande men efter några dagar fick jag beskedet att det fanns ingen att få tag på i hela landet. Jag skrev då på ett kontrakt att jag ville ha en likadan nästa sommar. Priset på 1980 års modell var 36 000 kronor. Jag frågade försäljaren om det skulle gå upp mycket på ett år, men han svarade att det trodde han inte eftersom HD:s motorcyklar redan var så högt prissatta att det knappast skulle gå att ta ut mer för dem. Men det skulle jag bli varse när jag nästa år fick beskedet att den nya hade kommit – priset var nu 39 000 (vilket var ungefär dubbelt så mycket som en japansk hoj). Glad i hågen åkte jag till Göteborg för att hämta hem den. Till min stora förvåning var den lackerad i en ful tomatröd kulör. Jag sa att den färgen står jag bara inte ut med och så revs kontraktet upp. Där stod jag utan motorcykel och sommarsemestern väntade. Vad göra? Jag ringde landet runt och i Uppsala hittad jag en Harley – Davidson Wide Glide –  den enda nya Harley som fanns att uppbringa i hela Sverige. Glad i hågen och med hjälmen ena handen och en lätt packning i den andra liftade jag tvärsöver landet. I strålande högsommarväder körde jag därefter hem och njöt av varenda millimeter av färden.

En sak ledde till en annan. På köpet fick jag massor av nya kompisar och jag började skriva artiklar i mc-pressen, vilket i förlängningen gav mig ett yrke som skribent här på Torslanda-Öckerötidningen.

Vad vill jag nu säga med den här berättelsen. Jo, att det går att förverkliga sina drömmar ibland – om man sätter upp mål, är ihärdig, bidar sin tid och har en smula tur. Men fullt så enkelt som det sägs i sången som brukar sjungas på julafton – ”Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få”– är det inte alltid. Och med tanke på att det precis har varit nyår – glöm inte: Ett löfte är ett löfte, även om det bara är till dig själv!