Många kan nog hålla med om att etableringen av Volvo och företagets stora expansion under 1970-och 80-talen la grunden för det Torslanda vi har idag. Tusentals anställda hos biltillverkaren, men även industrier runt i omkring, valde att bosätta sig i först lägenheter och nybyggda radhusområden och sedermera i villor som växte fram. Industriarbetare, tjänstemän, mellanchefer och högt uppsatta flockades i denna del av utkantsgöteborg, som idag har omkring 25 000 invånare. Utan Volvo hade vi förmodligen inte haft så många invånare.
Den senaste tiden har nyheterna om tillväxt och arbetstillfällen i Torslanda återigen haglat tätt. Logistikparker och lagerlokaler växer upp som svampar i jorden i främst Sörred, Göteborgs hamn satsar och Stena Line planerar en flytt till Arendal. Störst av allt, med all respekt för tidigare nämnda verksamheter, är förmodligen Northvolts beslut att etablera en batterifabrik med 3 000 jobb, samtidigt som Volvo investerar 10 miljarder kronor i den befintliga fabriken i Torslanda.
I förra veckan skrev vi om det här och Svenska handelskammarens vd Johan Trouvé, samt politiker från Öckerö och Göteborgspolitiker med Torslandaanknytning jublade naturligtvis över etableringen.
Johan Trouvé menade att Nothvolts 3 000 nya jobb bara till batterifabriken i förlängningen betyder ytterligare tre till fyra gånger fler jobb i området, då det exempelvis behövs underleverantörer, lunchrestauranger och städföretag med mera, med mera.
Under i synnerhet 1970-talet växte som sagt stadsdelen Torslanda i symbios med Volvofabriken. En väldigt stor del av stadsdelens invånare var anställda på Volvo. Om Johan Trouvés antaganden stämmer betyder det med största sannolikhet att invånarantalet i Torslanda kommer att fortsätta växa – ännu mer än vad de flesta av oss har befarat.
Förra fredagen kom dessutom nyheten att Volvo Cars betalar ut en extra månadslön till sina anställda. Det går bra nu. Trots brist på delar i produktionen, ökade kostnader och annat elände som pandemin ställt till med för företaget. Förklaringen är börsnoteringen förra sommaren och lönsamheten för 2021 blev den största någonsin för företaget.
Hur kommer Torslanda se ut om 15 år? Tanken svindlar. Kommer landsbygdskänslan som finns i stora delar av stadsdelen vara som bortblåst? Det finns en hel del som tyder på att det kommer att bli så. Men jag tror ingen behöver oroa sig för (eller kanske hoppas på!) att bostadsdelarna av stadsdelen kommer se ut som Manhattan i framtiden. Många gröna lungor är skyddade, till exempel Bronsåldersundet och delar av Lilleby. Torslanda är gigantiskt till ytan.
Det är lätt att svepas med i omsättnings- och tillväxtoptimismen, i synnerhet efter två år av pandemi. Men framtiden för Torslanda ser extremt spännande ut. Spännande, förutsett att man är positivt inställd till förändring förstås. Trots infrastrukturproblem i stort sett överallt i stadsdelen, från Hjuviksvägen till Kongahällavägen till områden i Hästevik, Hjuvik och Lilleby, där hus byggts längs gamla smala grusvägar i gamla sommarstugeområden, till utmaningar för kollektivtrafiken – så känns det inte som en högoddsare att det kommer att fortsätta att byggas bostäder i Torslanda efter de senaste veckornas besked. Det finns en hel del som tyder på att det lantliga kommer att försvinna mer och mer.
När jag började på gymnasiet inne i centrala Göteborg för drygt 30 år sedan och mina klasskamrater fick reda på att jag kom från Torslanda sa en av dem skämtsamt: ”Jaha, så du har både tagit häst och vagn och sedan rott för att komma hit?” Det ”skämtet” tror jag inte att elever från Torslanda kommer att få höra om 15 år – oavsett var de går i skolan.
Men det kan å andra sidan som det heter ”gå snabbt i hockey”. En ekonomisk smäll kan visa att allt bara var en bubbla. Vem vet? Då kanske dumstruten åker på både självutnämnda lokaltidningsförståsigpåare, ett jublande näringsliv och segervissa politiker.
