I sin senaste bok skojade en lokal författar en del med oss här på Torslanda-Öckerötidningen. Bland annat skrev personen någonting i stil med att ingen här på tidningen skulle vinna något journalistiskt pris. Kanske har författaren rätt men nu har det ändå hänt, se den bifogade texten nedan som jag skickade till familjen.
När män blir gamla får de medalj*. Döm om min förvåning när ett mejl** dök upp för en tid sedan. Jag skulle bli medaljerad och det dagen efter min födelsedag. Någon motivering medföljde inte men förmodligen är priset för lång och trogen tjänst. Jag var (är?) antagligen en av landets mest (ö)kända flygskribenter, eftersom jag under många års tid regelbundet skrivit för i stort sett samtliga svenska flygtidningar, som: Allt om hobby, Flygrevyn, RC-pilot, Mach, Modellflygnytt, Pilotmagazinet … Även danska och norska flygpublikationer har tagit in mina texter. Jag skulle nog därför vilja säga att priset framför allt är för flit.
Men man kan ju också fundera varför jag ska få ett pris för att ha utövat min hobby. I stället är det jag som är tacksam för alla de underbara människor jag träffat och de resor jag fått göra som skribent till länder som Danmark, Finland, Grekland, Norge, Polen, Schweiz, Tyskland, USA … för att skildra flyg i alla dess former.
Bland alla galna grejer jag har fått göra på jobbet ingår att ha flugit varmluftsballong i samband med världens näst största ballongträff (Warstein i Tyskland), skildra EM i konstflyg (Karlsborg) och då själv få följa med en konstflygskärra, åkt på X antal SM samt EM och VM i modellflyg runtom i världen. För att inte nämna när chefredaktören för Pilotmagazinet och jag åkte runt i USA och jag kom hem med 17 artiklar.
En annan stor grej var att få åka till södra Tyskland och skriva om Gustav Weisskopf, mannen som flög ett par år innan bröderna Wright! Artikeln publicerades i Flygrevyn och togs upp till diskussion av föreningen Mensa.
*Kvinnor får däremot sällan den uppskattning de förtjänar. När jag besökte världsmästaren Hanno Pettner i Österrike visade hans fru Christa in mig i mannens medalj- och pokalrum – han hade vunnit fler än 300 nationella och internationella tävlingar. (Hanno själv satt i rullstol efter har brutit nacken och kunde inte komma in i rummet) Halvt på skämt, halvt på allvar sa hon:
”De åren han tävlade gick han direkt från jobbet till träning samt förberedelser och var uppe till sent på natten. Det var stenhårt. Jag fick ta hand om allt i hemmet och vad fick jag för det? Putsa hans pokaler!
** Så här såg delar av mejlet ut:
”Äntligen är det dags att dela ut medaljer till förtjänta personer.
Du är en av dem.
Lördagen den 11 mars är det stämma. Det är en digitalstämma men styrelsen träffas på Flygets hus i Alvik i Stockholm.
Kl 18.00 äter styrelsen middag med de medaljörer som kan delta på Sjöpaviljongen.
Vi står för resa, middag och rum på Skandic Alvik.
Hör gärna av er om ni har frågor.
Soft landings, Lars Ekstedt”
