En gång är kanske för lite

I hela mitt vuxna liv – kanske ända sedan tonåren – har jag gillat att läsa recensioner, recensioner av alla de slag. Film, böcker, musik… you name it. Enda problemet är att jag brukar glömma av recensenternas omdömen innan jag kommer till skott och får läst just den eller den boken, sett filmen, lyssnat på musiken alla hyllar… eller vad det nu kan vara. Men ibland, för att inte säga oftast, fattar jag noll när jag har kunnat koppla ihop ett omdöme med min egen erfarenhet. Som till exempel: När alla skulle läsa Sylvia Plath hoppade jag på tåget och läste Glaskupan. Inte såg jag någon gigantisk storhet där, trots att en skrev: ”Att läsa Sylvia Plath är som att slå ut fönsterrutorna stjärnklara kvällar.”

När Linda Skugge lyftes till skyarna, läste jag något av henne, utan att fatta vad som är grejen med ”Skuggis”. Vad jag vill minnas var hon mest arg.

Nobelpristagare, som exempelvis Selma Lagerlöf, Olga Tokatjuk och andra har jag gett mig i kast med. Bra berättat, jo absolut! Men var de så märkvärdiga? Selma skriver om historiska händelser hon hört talas om, likt Herr Arnes Penningar och Jerusalem. Harry Martinssons Aniara imponerade dock storligen på mig.

Och plötsligt en dag för några decennier sedan gick snacket om den mystiska Elena Ferrante så henne fick jag ju också ge en chans. Köpte boken Hennes fantastiska väninna och läste den en semester för några år sedan, dock utan att begripa vad som var grejen. Som tur är finns andra lika förvånade kritiker. Kristoffer Folkhammar skrev nyligen i en av våra kvällstidningar om Ferrantes senaste bok: ”Hur kan en så konstlös prosa så totalt förtrolla läsare över hela världen?”

Ja, det undrar inte bara vän av ordning, utan jag med!

Folkhammar skådar dock ljuset redan i nästa mening: ”Men jag har ryckts med. Den effektiva stilen gifter sig liksom med hur huvudpersonerna, Ferranteflickkvinnorna, alltid har en så tydlig riktning: klättrar uppåt, faller nedåt, räknar ut hur de ska ta sig över uppdykande hinder. Och när hon är bra är hon ju verkligen som en fantastisk väninna: lyhörd för småsakers betydelser, analytisk och örfilshårt krass. Ferrantes paradgren förblir emellertid att gestalta klassresenärens skuld över det den lämnat och skammen över att inte vara fin nog inför det den anlänt till.”

Folkhammar avslutar dock med att påpeka, om den nya boken: ”Man måste uppskatta banaliteten i den.”

Ja, kanske är det den banaliteten jag inte uppskattar. Enda ljuset jag själv skådat i den enda Ferrantebok jag läst var bristen på ljus. Hur våldet ständigt var närvarande i den italienska vardagen, i kulturen, i familjen, i samvaron grannar emellan… spagettihumöret som gör att man slår först och frågar sedan!

Men kanske är det så med författare, som med vad mina kompisar sa till mig när jag ätit sushi för första gången och tyckte anrättningarna smakade bläää.

”En gång? Det räcker inte! Du måste prova flera gånger. Först då blir det gott!”

Kommentarer

Kommentera artikeln!

Tyck till! Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver logga in med bank-id för att kommentera. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och Torslanda-Öckerötidningen förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

Mer från ledare/krönika

”Plattan i mattan” får konsekvenser för våra grannar

Häromdagen kom jag att läsa Jyllands-Posten och eftersom det kanske…

Det enda huset för kultur i en stadsdel med 25 000 invånare

I Göteborg råder det tuffa sparkrav inom de kommunala budgeterna.…

Man gör sina misstag!

Jag får guldfeber En strålande vacker sommardag leker jag och…

Ett jubileum ingen ville uppleva

Ibland fylls den här platsen i tidningen av allmänna betraktelser,…

Senaste nytt

Med passion för vinteridrott

Första söndagen i mars är en högtidsdag för alla med…

Torslanda och Öckerö högt över rikssnittet

Att det är bra för barn och ungdomar att idrotta…

Uppskattad käpphäst-tävling

Bakgrunden till tävlingen var att Judith, Nova och Tindra var…

Föreslaget utegym vid vallen ska bli verklighet i år

Nyligen meddelade nämligen Idrott- och föreningsförvaltningen att arbetet med den…

Holly går all-in för hockeydrömmen

Hanna Olsson är en etablerad landslagsstjärna som återvänt till västkusten…

Hon blev ansiktet utåt för missförhållanden inom gymnastiken

Clara Göthbergs aha-upplevelse kom efter en skoluppgift hon fick i…

Sjöräddningsövning vid Hönö Färjeläge

Samtidigt som snöovädret drog in över Öckerö kommun befann sig…

En välgörande tur på skoter

Thomas Tuvebäck från Tumlehed körde samma race för ett och…

Volvo får återigen tillåtelse att flytta fridlysta djur

Volvo Cars och Northvolts planerade batterifabrik i Torslanda innebär en…

”Plattan i mattan” får konsekvenser för våra grannar

Häromdagen kom jag att läsa Jyllands-Posten och eftersom det kanske…

Skyltskämt på torget… eller?

En och annan förbipasserande på ”baksidan” av Torslanda Torg och…

Motsvarar en fjärdedel av svenskt fiske

Patrik, som är chef för fisketillståndsgivningen, har arbetat på HaV…

Färgglad konst som sprider glädje

Förra fredagen satte konstnären Eva-Lena Martinson upp sina tavlor inför…

Inget behov av dygnet runt-öppen förskola

Socialdemokraterna vill i en motion se till att en centralt…

Skadegörelse för miljonbelopp

Under både januari och februari, men främst i slutet av…