I veckans tidning följer vi upp beslutet som togs i kulturnämnden förra veckan om en nedläggning av Trulsegårdens bibliotek.
När Tidningen besökte biblioteket under en vardagseftermiddag pratade vi med en kvinna som just hade besökt biblioteket med sina två söner. Hon kände vid tillfället inte till att beslutet om att stänga biblioteket var taget. Å andra sidan hade det även tagit ett tag efter att hon som nyinflyttad i Björlanda 2021 ens fått reda på att biblioteket existerade.
Nu är det ju undertecknad som skrivit de båda artiklarna om avvecklingen av Trulsegårdens bibliotek som vi publicerat under två veckor, och därmed ska jag som objektiv journalist egentligen låta bli att ha någon åsikt i ämnet.
Samtidigt har jag uppmanats att i möjligaste mån avhandla lokala ämnen på den här platsen i tidningen.
Så nedan följer min balansakt.
Det här med läsning ligger mig varmt om hjärtat. Jag läser dock betydligt färre böcker än vad jag gjorde förr. Och jag vet mycket väl varför. Det är det meningslösa (och i vissa fall meningsfulla) scrollandet som stulit tiden från läsandet av böcker.
Ibland försöker jag intala mig att jag läser betydligt fler (vettiga) artiklar från all världens tidningar online än någonsin tidigare, och att rättfärdigar att jag läser färre böcker.
En viktigare personlig aspekt är att jag har två söner som båda går på mellanstadiet. Jag vet exakt vilken usel förebild jag är för dem när jag sitter med telefonen och scrollar i stället för att läsa böcker. För dem spelar det ingen roll om jag just då läser en artikel i Washington Post (eller minst lika troligt i Guitar World) eller om jag tittar på folk som drattar på ändan till rolig musik på TikTok. De ser bara sin pappa uppslukad av något på en skärm.
Jag vill att mina söner ska läsa böcker. Nej, inte lyssna på ljudböcker eller se filmatiseringar av böcker. Läsa böcker, allra helst fysiska böcker med omslag, pärmar och hundratals sidor.
Så jag ger en av dem mitt tummade pocketexemplar av Fever Pitch av Nick Hornby. När han är hemma från skolan sjuk, ger jag honom ”i läxa” att läsa ett kapitel per dag.
Efter att han blivit frisk ligger boken i ett hörn. Två kapitel är lästa.
Ett tag när jag var föräldraledig på fredagar tog jag med mina då ganska små söner till biblioteket i Amhult innan vi gick och fikade.
Borde jag fortsatt med det? Förmodligen.
Framför allt borde jag ha telefonförbud mellan 18:00 och 21:30.
För hur kan jag rättfärdiga att jag vill att de ska läsa böcker, vara nyfikna, lära sig saker, tänka abstrakt, bli allmänbildade, förstå hur saker och ting hänger ihop, när jag själv är en skärmslav?
