I sommar har jag genomfört flera gamla drömprojekt som legat på hög. Ett av dem var att läsa Emilie Flygare-Carléns romansvit Enslingen på Johannisskäret, omfattande tre böcker om totalt cirka 800 sidor. Orsaken var flera. Dels ville jag läsa om Bohuskusten för 150 år sedan och dels ville jag läsa om min hembygd vid mitten av 1850-talet – jag kommer nämligen från Gravarne, där en del av handlingen utspelar sig.
Det råder en Emilie Flygare-Carlén revival, så undertecknad tycks ha kommit rätt i tiden. För några år sedan gjorde Bodil Tingsby en film om Emilie, som hon turnerar runt om i Bohuslän med. Och i sommar har Flygare-Carléns bok Rosen på Tistelön gått som radioföljetong på P1.
Emilie – född Smith år 1807, i Strömstad, och död 1892 – hade en sjökapten till far och det märks att dottern tillbringat mycket tid tillsammans med honom till havs. Hon behärskar sjötermer likt en väl befaren beckbyxa.
I korthet kan sägas att romanen handlar om två mäns, far och sons, passionerade förhållande till fyra olika kvinnor. Men vi får även en inblick i den tidens kustliv som handlar om varusmuggling (vilket Emilie förklarar och försvarar i boken), tjuvtända fyrar och dramatik till sjöss.
I boken möter oss ett delvis annorlunda språk. Vad betyder exempelvis ord som felicitera, högpurprade, marter, raffling, skalkaktig, stickert, supposition, syrpris, undseende…
Och svindlande romantik fyller boksidorna, här några exempel:
”Du sköna ängel, min levnads ängel, mitt liv, min själ, vi – du och jag – veta vad kärlek är!”
”Under denna vinter blomstrade för de unga makarna en hel sommars rosor.”
”Jag var förenad med en kvinna, som jag avgudade. Hela min själ var tacksam mot Honom, som givit mig jordens saligaste gåva: en skön, renhjärtad hustru. Hela mitt liv var en fläkt av kärlek, som omsvärmade henne.”
Men också det eviga supandet avhandlas:
”Det var också ett märkligt förhållande, att även de fredligaste människor, så snart de kände knaster- och brännvinsoset från skänkstugan på Rössö, förvandlades till riktiga bärsärkar: gräl, fylleri och slagsmål hörde där till nöjena för dagen.”
