Det är sig likt här, men ändå helt annorlunda

I förra veckan inföll det datum som innebar att jag har arbetat på Torslanda-Öckerötidningen i sju år. Som vanligt när årsdagen av min anställning på Tidningen dyker upp så funderade jag på vad som hänt i stadsdelen sedan jag började arbeta på dess lokaltidning.

Den första artikeln jag skrev till Tidningen handlade om ett möte som Trafikverket höll på Hjuviks båtklubb, inför ombyggnationen av Lilla Varholmens färjeläge. Artikeln är mest minnesvärd eftersom jag råkade skriva färjeläger på ett par ställen i texten. Det vällde in mail om den saken. Det var som om all trovärdighet i artikeln blev fullständigt underminerad på grund av ett slarvigt stavfel. Vilket i sig var en viktig lärdom.

Sju år är lång tid. Men samtidigt är många av de ämnen som var aktuella då fortfarande saker som inte är färdigställda. Jag tänker naturligtvis på exempelvis tvärförbindelsen och kanske i ännu högre utsträckning på turerna kring trafiksituationen längs Hjuviksvägen.

När jag tillåter mig att blicka bakåt är det också lätt att bli sentimental. Tankarna hamnar också vid hur stadsdelen har förändrats sedan jag växte upp här en gång i tiden. Jag flyttade hit första gången 1975 när jag var ett år. Jag flyttade härifrån 1993, för att sedan flytta tillbaka 2013. Under de 20 år jag inte bodde i Torslanda exploderade invånarantalet, men också arealen för vad som faktiskt räknas som Torslanda.

Under pandemiåret, mars 2020 till mars 2021, har jag tagit många långa promenader. Jag vet inte om det beror på att jag söker mig till någon slags inbillad trygghet i en värld som framstått som otrygg och besynnerlig, men förbluffande ofta promenerar jag genom de radhusområden där jag bodde, lekte och hade mina kompisar när jag växte upp. Här har inte så mycket förändrats. Jag går förbi huset på Trollrunan där jag gick i lekskolan 1980, Vita villan där jag började i första klass året efter, jag går förbi Torslandavallen där jag började spela fotboll i samma veva, jag går förbi Torslanda Torg, som visserligen har förändrats sedan 1980-talet men där skylten vid infarten fortfarande gör reklam för Sigges press och video. I Noleredsskolans källare lärde jag mig spela Black Sabbaths Iron Man och kände mig tuff. Sedan var jag inte lika tuff när jag skulle släpa hem det tunga och otympliga elgitarrsfodralet förbi bårhuset och genom den höstmörka skogen på stigarna vid Klockedammen där gatubelysningen sällan fungerade 1986 och sällan fungerar 2021.

Jag tror de flesta människor är kluvna till platsen de växte upp på. Själv drömde jag om att någon gång bo på Manhattan i staden som aldrig sover, när jag satt i mitt pojkrum i radhuset och blickade ut över en ödslig lekplats. Så blev det aldrig. Numera känner jag en ömhet inför att ha fått växa upp i Torslanda. En stadsdel som är helt annorlunda än när jag var liten, men ändå till stora delar sig lik.

Kommentarer

Kommentera artikeln!

Tyck till! Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver logga in med bank-id för att kommentera. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och Torslanda-Öckerötidningen förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

Mer från ledare/krönika

När hjärtat hittat hem

För några veckor sedan fick ett klipp stor spridning på…

Vatten, vatten… bara vanligt vatten

Vi som växte upp i 50- och 60-talets Sverige minns…

Nog var det en blöt brittisk sommar som precis passerade förbi

Jag har använt begreppet brittsommar helt fel under hela mitt…

Sommartider, hej hej, sommartider!

Apropå sommaren och semestern. Vem i min generation minns inte…

Senaste nytt

Försvunnen kvinna funnen i Hjuvik

En kvinna i 76-årsåldern som tillfälligt var på besök i…

Pendlare lämnas kvar på hållplatsen

På Facebooksidan Grannar i Torslanda vittnar många Torslandabor om överfulla…

Arkitekten som har satt sin prägel på samhället

Vi tar en tur från Bengts hem på Hönö Klåva…

Volvomotet klart den 27 september

Trafikverket bygger om den södra delen av Hisingsleden, på sträckan…

Akelius dubblar Öckerös insamling till Världens Barn

 – ”Öckerö ger mer” är en dubbelbottnad slogan jag gillar…

När hjärtat hittat hem

För några veckor sedan fick ett klipp stor spridning på…

Passagerarfärjan Polstjernan driver utanför Björkö – motorhaveri

Vid lunchtid råkade passagerarfärjan Polstjernan ut för motorhaveri när den…

Extra polisbevakning efter mopedrån

I veckan meddelande Hisingspolisen att det skett en ökning av…

Så mycket fick grannen för sin bostad

Torslanda Södra Fyrljusvägen 32 19 500 000 Klippfyrsvägen 9A 19…

Gapet mellan grannar växer

En rapport från Svensk Fastighetsförmedling, som baseras på en undersökning…

Höstfest på Björlandaskolan

I förra veckan bjöd Björlandaskolans föräldraförening (B-FF) tillsammans med Björlandaskolan…

Second hand – populärare än någonsin

Båda butikerna sysslar med win-win åt alla håll. Klåva second…

Budget för 2024 klubbad i Öckerö kommun

Förra veckan klubbade kommunfullmäktige i Öckerö kommun budget för år…

Kittys dotter hade änglavakt vid kollision med elscooter

Sköterskan Kitty Södersten stod mitt i en operation när telefonen…

TIK vände och vann i Torslandaderbyt

I våras vann Torslanda IK sitt hemmaderby mot Björlandarivalen IK…

Sandra fortsätter följa i munkarnas fotspår

2009 sändes Sandra Nelhans film Tre bröder i SVT. Den…

Tävling i fårvallning

Tretton minuter hade hundarna på sig att valla fyra får…

Vatten, vatten… bara vanligt vatten

Vi som växte upp i 50- och 60-talets Sverige minns…

Gym och padel under samma tak

Amir driver flera gym, bland annat i Lerum och Nossebro,…

Indiras konst utforskar balansen i livet

Indira Sundberg från Lilleby beskriver sig som ”engineer by day,…