Hösten är inte bara vemod – det är färger också! Färger som vi kanske rent av inte har några ord för.
Jag har alltid tyckt om hösten. Den höga klara luften. Höststormarna. Stämningen. Vemodet. Färgerna …
Färgerna, ja! När sommaren går över i höst får träden så fantastiska färgtoner och ingen har beskrivit det bättre och vackrare än paret Gerry Goffin och Carole King. Tillsammans skrev de hippietidens anthem Wasn’t Born to Follow. Han stod för texten och hon för musiken. Och även om det inte är en höstsång kommer jag alltid att tänka på den vid den här tiden på året. Orsaken är naturligtvis inledningsversens ord:
“… and Wander through the forest, Where the trees have leaves of prisms and break the light in colors, That no one knows the names of.”
Trots att låten är med i filmen Easy Rider är den inte så känd här i Sverige och det kan därför vara på sin plats att nämna några ord om den. Sången spelades in för första gången av The Byrds för deras album The Notorious Byrd Brothers som kom 1968. Senare samma år gjorde Carole King sin version tillsammans med sin grupp The City. Längre fram spelade flera andra artister in Wasn’t Born to Follow, som till exempel The Monkees och Dusty Springfield. Värt att notera är att den text som The Byrds framför skiljer sig en del från originalet – bland annat hoppar de över en vers. Det tillhör ju ovanligheten att man skriver om texten när man gör en cover, men så är fallet här. I detta sammanhang ska också nämnas att Lalla Hansson översatte texten till svenska och tog med den på sin LP-skiva Upp till Ragvaldsträsk. Föddes till att vara, heter den i hans tolkning.
Så här lyder texten i The Byrds version, den som anses vara den ultimata.
”Oh, I’d rather go on journey
Where the diamond crest is glowing
And run across the valley
Beneath the sacred mountain
And wander through the forest
Where the trees have leaves of prisms
And break the light in colors
That no one knows the names of
And when it’s time I’ll go and wait
Beside a legendary fountain
Till I see your form reflected
In it’s clear and jewelled waters
And if you think I’m ready
You may lead me to the chasm
Where the rivers of our vision
Flow into one another
I will want to dive beneath
The white cascading waters
She may beg, she may plead
She may argue with her logic
And mention the things I’ll lose
That really have no value
In the end she will surely know
I wasn’t born to follow”
