”Må bäste man vinna”, är väl något de flesta håller med om men i verkligheten blir inte utfallet alltid så. Något att tänka på, inte minst nu i dessa dagar då Vinter-OS står för dörren.
Har ni tänkt på en sak: Det är inte alltid så att bäste ”man” vinner. Ibland vinner den näst bäste eller rentav den sämste. Minns ni den australienske skridskoåkaren Steven Bradbury. Han vann oväntat OS-guld på 1000 meter i Salt Lake City 2002. Bradbury skulle egentligen ha åkt ut redan i kvartsfinalen men efter en diskning kvalificerade han sig till semin. Han var siste man, då två åkare föll. Detta resulterade att Bradbury hamnade i finalen. Australiensaren låg på sista plats men i kurvan före mållinjen föll samtliga, utom … gissa vem. Turgubben klarade sig från massvurpan bara tack vare att han låg så långt efter och kunde glida över mållinjen som olympisk mästare.
Ett exempel ur svensk OS-historia hände i vinter-OS i Sotji 2014. Tre svenskar, Teodor Peterson, Marcus Hellner och Emil Jönsson, kvalificerade sig till finalen i herrarnas sprint i längdskidåkning. I finalen låg Emil Jönsson långt efter de fem i ledningen. I en utförslöpa föll tre av de fem. Jönsson låg emellertid så långt bakom att han kunde undvika att dras med i fallet. Då han passerade de tre fick han ny energi, lyckades behålla sin tredjeplats och erövrade en individuell olympisk bronsmedalj.
Samme åkare fick även en bronsmedalj i sprintstafetten i samma OS. Emil Jönsson tävlade i par med Teodor Peterson och i finalen låg de på en fjärdeplats, långt bakom de främsta, då en åkare föll i en utförsbacke. Därmed kunde Teodor Peterson, som körde sista sträckan del, avancera till tredje plats och hans lagkamrat, Emil Jönsson, fick sin andra bronsmedalj i Sotj.
Ett annat exempel hämtar vi från tv-programmet Idol. I två decennier har Idol skapat nya stjärnor av unga talanger, men hur gick det sen för vinnarna och deltagarna i programmet? Ja, år 2004 tog Daniel Lindström hem vinsten i första säsongen av Idol, i finalen stod han mot Darin Zanyar. Efter Idol släppte Daniel några album och singlar, men kände att en karriär som artist inte var som han hade tänkt sig. Darin däremot gick vidare och blev inte bara artist utan även alla unga tjejers drömkille.
Här följer ett antal ”grejer” som enligt min åsikt borde ha vunnit men som av någon anledning glömdes bort.
Långsyrad fil: För ett antal år sedan lanserades långsyrad naturell fil i södra delen av vårt avlånga land. Tyvärr, skedde detta utan buller och bång. Enligt mitt förmenande var filen den godaste jag någonsin ätit. Tyvärr hade den svårt att slå igenom. Redan från start misstänkte jag att den skulle få problem, hur bra den än var. Orsaken var troligtvis att den trots sina utmärkta egenskaper hade svårt att slå igenom bland alla andra filsorterna. Som bekant är det svårt att se skogen för bara träd. Det skulle ha krävts seriösa reklamkampanjer under lång tid för att upplysa konsumenterna om denna högklassiga produkt.
Mjölken hade syrats med filkultur under en längre tid än vanlig fil, vilket gjorde att den fick en krämig konsistens med fin balans mellan syra och sötma.
Långfil: Vid samma tid som den långsyrade naturella filen kom lanserades även långfil i södra Sverige. Långfilen är inte lika god som Långsyrad fil men den är unik på så sätt att det är den enda maträtt som man får leka med. Tyvärr gick långfilen samma dystra öde till mötes som den långsyrade naturella filen.
Going home: Så heter the closing track från den helt underbara filmen Local Hero (1983). Kompositören, gitarrfantomen Mark Knopfler – har enligt mitt förmenande skrivit en av världens bästa låtar, alla kategorier.
Enligt mitt sätt att se på saken är Going home fullt jämförbar med det bästa som de största giganterna skapat. Men när Mark Knopfler någon gång spelas på radio kan man vara helt säker på att låtväljaren tar Sultans of swing. I och för sig inget dåligt val men dels är det ett fantasilöst val och inte katten går den låten upp mot Going home!
