Många är överens om att fler poliser behövs i samhället. Inte minst i vårt utgivningsområde där många röster höger. Det är generellt de partierna som har lag och ordning bland sina hjärtefrågor.
Polisen har i uppdrag att se till att lagar och regler följs, och förstås att beivra brott och lagföra dem som begår brotten eller lagöverträdelserna.
Alla är vi medvetna om att det finns olika grova brott. Vissa, exempelvis sådana som riktar sig mot barn, är så gräsliga att det kan vara svårt att ens orka ta in omständigheterna kring dem via mediarapporteringen. Andra, betydligt mer oskyldiga – sådana som var och en av oss åtminstone kan riskera att göra oss skyldiga till – till exempel fortkörning.
Som vanliga medborgare tror jag att många av oss har blivit chockade över den organiserade gängkriminaliteten, dess skjutningar och sprängningar och inte minst de mord och hot som kriminella ”beställer” av underåriga i chattar och på andra ställen. ”Hur kunde vi, som samhälle, hamna här?” – är en befogad fråga. Även om jag inte tror att svaren är riktigt lika enkla som vissa vill göra gällande.
Genom åren har polisnärvaron (eller frånvaron) varit en återkommande diskussion i Torslanda och Öckerö. Många har, fullt förståeligt, velat se fler poliser i kring Amhult Resecentrum när uppgifter om exempelvis drogförsäljning på platsen förekommit.
När polisen sedan varit på platsen – och gjort sitt jobb – men det inte har varit det som vissa har tänkt sig har det hänt att det blivit missnöjda miner.
När polisen tagit hand om tonåringar hemmahörande i Torslanda, för andra typer av brott än de som går att koppla till gängkriminalitet, exempelvis trafikförseelser eller berusning kommer kommentarerna om att de borde ägna sin tid åt ”de riktiga brottslingarna”.
När Tidningen skrev om att polisen hade upprättat anmälningar om brott mot ordningslagen vid sex påskbrasor i Öckerö kommun i påskas, kom kommentarerna om att polisen borde ägna sig åt ”riktigt polisarbete”, som ett brev på posten i vårt Facebook-flöde.
Det tycks vara som min kollega Fredrik konstaterade, det finns alltid ett värre brott, som den som begår ett brott kan peka finger mot – ”där är de riktiga brottslingarna”. Det man själv eller någon i ens närhet gör sig skyldig till kan man se genom fingrarna med. Snattaren tycker att polisen borde ta itu med tjuven i stället. Ficktjuven tycker att polisen borde jaga inbrottstjuven. Inbrottstjuven hittar sina ursäkter och tycker att polisen borde fokusera på drogförsäljarna, mördarna och våldtäktsmännen.
