I förra veckan var överstelöjtnant Christofer Lennings, chef på Amf4, inbjuden till Maritime Meet Öckerö. Dagseventet behandlande temat ”Beredskap för en ny tid.”
Det var inte särskilt ljusa framtidsutsikter som Christofer Lennings målade upp under sitt föredrag. Jag skulle inte säga att han var alarmistisk, eller pratade ”i egen sak” (för sakens skull) – det vill säga för att försvaret i stort ska få ännu större anslag.
Det kändes på alla sätt och vis trovärdigt.
Men meningar som ”Den eviga fredens tid är förbi” och ”Vi kan vara i krig om bara några år i värsta fall” är extra kusliga när de kommer från en dekorerad militär, i samma rum som man själv befinner sig, som alldeles uppenbart vet vad han talar om.
Personligen har jag inga hot takes överhuvudtaget när det kommer till Sveriges försvar. Jag har inte ens gjort lumpen. Men till och med jag inser att det är hög tid för oss alla att tänka beredskap.
En sak som under de senaste åren blivit mer och mer viktig för mig är att jag tittar var saker och ting är tillverkade. Nu menar jag inte i första hand livsmedel, även om lokalproducerad och närodlad mat är viktigt och föredömligt.
Jag tänker på prylar.
Jag vill helst ha saker som är tillverkade i Europa, eller åtminstone i länder med demokratiskt styre och där arbetarna som tillverkar dem förhoppningsvis tjänar en dräglig lön. Jag vill att mina pengar i absolut möjligaste mån tillfaller länder som är allierade med vårt land.
Det är hyfsat enkelt när man exempelvis köper nya skor eller andra kläder.
Nu vet vi ju alla hur det ser ut i den globala världsekonomin. Företag kan vara svenska, men hela tillverkningen eller olika beståndsdelar kan vara från andra länder. I andra ännu mer besvärliga fall kan det svenska företaget ägas av ett utländskt moderbolag.
Sådant bekymrade inte mig för tio år sedan, men det gör det nu. Jag har köpt tv-apparater från Philips för att jag trodde att det var ett nederländskt bolag med tillverkning i Polen. Och det är de, huvudkontoret ligger i Amsterdam (inte Eindhoven!) och den största tillverkningsfabriken ligger i polska Gorzów Wielkopolski – men den tillhör Philips huvudägare: kinesiska TPV Technology.
Kommer tillverkningsindustrin ”plockas” hem till västerländska länder under de närmaste tio åren? Kommer majoritetägandeskapet för svenska bolag åter bli svenskt? Den som lever får se.
