Är vårt land på väg att förvandlas till en bananrepublik där vänskapsband och affärsrelationer styr politiken? Den frågan ställer sig journalisten och författaren Johannes Klenell i boken Bananrepubliken Sverige.
Bananrepublik är som bekant ett land med en mer eller mindre korrumperad regering som gynnar släkt och vänner. Klenell menar att i Sverige står dörrarna mellan politik, välfärdsföretag och PR-byråer vidöppna. Tre före detta statsministrar är idag lobbyister, liksom mängder av tidigare ministrar och förtroendevalda. Nepotism, även kallat svågerpolitik eller vänskapskorruption, sprider sig i landet och frågan är vems intresse våra folkvalda tillvaratar, sina egna eller folkets?
Klenell har skrivit en oroande bok om landet som inte trodde det kunde bli korrupt. Det är lätt att känna sig konspiratorisk när man ger sig på att sammanfatta utvecklingen i landet, men det är slående att flera personer dykt upp i olika roller ända sedan sjuttiotalet.
Göran Persson, partiledare och statsminister mellan åren 1996-2006, var ingen större vän av lobbyism under sin tid som politiker. Sin aversion uttryckte han på följande sätt: ”Jag tycker fruktansvärt illa om konsulter. Där är jag beredda att vara onyanserad.” Och han frågade sig vidare: ”Hur är det egentligen med de lejda opinionsbildarna, de som ena dagen säljer sina tjänster till företag, andra dagen till ett politiskt parti?”
Efter tio år som statsminister avgick Persson och var då lika kritisk som innan mot lobbyismen. Men det skulle snart ändra sig. Den konsultfirma han knöts till gjorde uppdrag för försvarsindustrin, bilbranschen och etanolindustrin. Och när det blev ”inne” för kommuner att lösa sina ekonomiska problem genom att avyttra sina lokaler som ex. skolor och ålderdomshem blev en del oppositionsråd i Stockholm förmögna på att köpa det offentliga fastighetsbeståndet. Det fanns folkvalda som satt på så många stolar samtidigt att de inte hunnit lämna sina politiska uppdrag innan de blivit sina egna lobbyister. Parollen var att kommuner inte skulle äga något. Det skulle snart visa sig vara som att kissa i byxorna när man fryser. Att hyra lokalerna blev betydligt mycket dyrare än att äga dem!
Boken ger en del pikanta inblickar i hur det kunde gå till:
”Ulf Kristersson och hustrun Birgitta Ed träffades när hon var 15 och gick i gymnasiet. Han var 20, beskrevs som en besserwisser och gjorde lumpen i Strängnäs. Hon var framåt, bitsk och ifrågasättande, han var blyg inför flickor. Birgitta fick tjata för att de skulle få ihop det.”
År 1992 stod striden om ordförandeposten i Muff mellan Kristersson och utmanaren Fredrik Reinfeldt. En strid som den senare gick segrande ur. Samma år samlades en skara unga moderater hemma hos Ulf och Birgitta och diskuterade ”det borgerliga uppdraget”. Thomas Idergard hade tagit fram ett PM som underlag, man skulle bland annat: ”försvaga kommunerna”, ”privatisera socialförsäkringen”, ”möjliggöra marknadshyror”, ”sätta facket på plats”. Sverige skulle göras om från grunden! Kristersson författade skrifterna Non Working Generation och Generationskriget är de kallade fyrtiotalistgenerationen för ”homo bidragis” och jämförde den svenska välfärdsstaten med apartheid.
År 2002 gick Ulf till val på att sänka skatten i hemkommunen Strängnäs. Han skulle strama upp kommunens ekonomi. Kristersson körde sitt eget race. Karln sålde ut kommunens fastigheter, men att hyra dem resulterade i ett större underskott. Efter ett år hade Stängnäs gått från ett överskott till ett skenande underskott. Han lyckades med bedriften att spara 30 miljoner kronor och samtidigt gå 18 miljoner i förlust! För att få en rätsida på ekonomin tvingade samarbetspartierna honom att höja skatten med 50 öre. År 2018 betalade man tre gånger så mycket i hyra per elev som övriga landet.
”Ed och Kristersson var några som aldrig bekymrade sig speciellt över nepotism. Tvärtom såg de nätverkande som en del av sin maktbas.” ”2022 utsåg samarbetspartierna Ulf Kristersson sin barndomsvän Henrik Landerholm till nationell säkerhetsrådgivare. En tjänst som aldrig utannonserades.”
Johannes Klenells sammanfattning: En sak är säkert: Bland de största lögnerna som sagts om Sverige är att vi är landet lagom. Tvärtom är vi en nation för de fullständigt skam- och gränslösa.
– Jag tror att orsaken till det är att politiker är livrädda för at bli av med ett välbetalt jobb om de förlorar ett val och då har de det här som reträttplatser.
