Vi har alla hört talas om besvärliga ungar. Antingen har vi sett sådana på bild eller läst om fenomenet i tidningar eller hört om dem på radion eller möjligtvis sett något på tv. Kanske är grannarnas barn ett gäng snoriga snorungar. För inte är väl era egna, bångstyriga busungar?
Och säkert var läget lika illa förr. Redan min gamla mor brukade säga: ”Dä ä inga barn nuförtiden, dä ä odjur.” Men hon inte bara såg problemet, hon hade en fint avvägd pedagogisk lösning på problemet: ”Dom skulle ha mer stryk än mat!” Mamma levde dock inte som hon lärde och så gick det som det gick med mig.
Men hav tröst, om ätteläggen är jobbig, du är inte ensam – om nu det skulle vara en tröst. Även i de finaste familjer… Ta bara Elisabeth II, hon som skött sig så bra. Elisabeth som redan slagit faraoners (som Ramses II och någon annan) mångtusenåriga världsrekord i att regera länge och som, om hon lever och har hälsan, kan komma upp i kung Bhumibols otroliga rekord av 70 år på tronen. Stackars Gamla Bettan! Under hennes tid vid makten har det brittiska kungahusets ära, från att ha varit oerhört uppskattat av såväl hög som låg, sjunkit som en gråsten i färskvatten. Och detta på grund av barn och barnbarn.
Men inte ens Bettan är ensam om att ha bekymmer. Tänk på kung Magnus Ladulås tre söner – Birger, Valdemar och Erik – de inte bara ville klösa ögonen ur varandra utan försökte ta livet av varandra. Vilket också lyckades när Birger fängslade de båda bröderna och lät dem svälta ihjäl i vad som kommit att kallas Nyköpings gästabud – en hämnd för den så kallade Håtunaleken, då han själv blivit fängslad av brorsorna och suttit inspärrad i två år.
För att inte prata om Gustav Vasa. Alla känner till hans koleriske son Erik XIV men dottern, partypinglan Cecilia Vasa, och hennes eskapader är inte fullt lika bekanta, trots att hon ställde till skandaler mest hela tiden. Som när hon till exempel följde med sin syster en bit på väg när denna hade gift sig och skulle fara ur landet. Varpå systerns mans bror, Johan, tar sig friheten att nattetid krypa in genom ett fönster till Cillan när följet stannar till vid Vadstena slott. Några drabanter tog paret på bar gärning. Prinsessans bror Erik, senare kung Erik XIV, skriver: ”Ginge de fördenskull strax in i vår systers kammare och fann honom där för sig i skjortan, havandes näppeligen hosor på sig”. Skandalen brukar kallas Vadstenabullret. Erik, sägs ha beordrat snöpning av den kärlekskranke – oklart dock om Johan fick med sig alla kroppsdelar när han sent omsider fick åka hem!
Kung Gösta, själv inte alltid så lätt att tas med, blev förbannad och ledsen. Kanske gick han handgripligt tillväga också, för inför Erik klagade Cecilia på att fadern hade slagit och rivit håret av henne. Gustav (Gösta) Vasa försvarade sig dock med att: ”håret lopp dock eljest av henne”.
Kungens andre son, sedermera Johan III, var född och uppvuxen på slottet Stegeborg och levde loppan där i ungdomsåren, kan man väl tänka. Varpå pappan plitade ner ett brev till honom 1543 med några förmanande allvarsord:
”Wij haffwe förnummit .., att en partt aff thet sälskap, som ther hoss tig äre på Stäkeborg slampampa flux både natt och dag. Hwarföre är wår wilie, att tu seer på brädet, att ther holles en skälig förtäring.”
Slamphampa flux! Ord och inga visor alltså, från en regent som försökte få ordning på sina oregerliga barn.
