Häromdagen träffade jag en gammal bekant. Av någon anledning kom vi in på att han inte har en tv.
I stora delar av mitt liv har inte heller jag haft tv och därför tittar jag sällan eller aldrig på ”burken”. Och jag är tydligen i gott sällskap! Här några spydiga omdömen från två av filmhistoriens största namn.
“Tv är det enda sömnpiller som man tar genom ögonen.” – ansåg Vittorio de Sica
“Om det finns en Gud varför finns det då hungersnöd och tv-underhållning?” – sa Woody Allen
Missförstå mig rätt. Jag är absolut ingen apparathatare och inte är jag heller motståndare till att titta på tv. Jag kan till och med tycka att det är ganska kul med fredagsmys i tv-soffan och att se en film. För mig blir det dock väldigt sällan av. Och ska jag vara helt ärlig, så fattar jag helt enkelt inte hur jag ska hinna med och titta på tv, om jag hade en. Jag har nämligen uppnått den ålder då dagarna försvinner i samma tempo som timmarna gjorde tidigare. En vecka är ingenting, en månad inte mycket mer. Därför längtar jag aldrig efter att det ska bli vinter, vår, sommar… årstiderna drar ändå förbi i ett rasande tempo.
Jag tillhör den generation som inte hade tv som barn. Vi fick tv först när jag var 14 år gammal. Mina barn är heller inte uppväxta med tv och ingen av dem har någon, trots att de sedan länge är vuxna.
– Jag försökte att titta på nyheterna för att kunna hänga med lite i samhällsutvecklingen och för att delta när det diskuteras på arbetet men det gick bara inte, allting var så fruktansvärt negativt, sa min ena dotter.
Som liten klottrade den dottern ständigt och jämt, i stället för att ”glo på burken”. Vilket gjorde att hon med tiden blev duktig på att såväl teckna som måla. Hon tränade helt enkelt enormt mycket och fick tack vare sin förvärvade kunskap en hel del uppdrag som konstnär.
Den andra dottern sysslade tidigt med musik och pluggade avancerad musikteori. Vid 17 års ålder komponerade hon sitt första hela verk, en musikal. Sonen, å sin sida, läste böcker och skaffade sig ett bokförlag samtidigt som han slöjdade.
Jag tror att deras kreativitet ligger i generna de ärvt av modern. Brist på skärmtid och stor tillgång på skapande aktiviteter har förlöst deras inre. Nu ska dock sägas att ungarna hade tillgång till tv på loven, som alltid tillbringades hos morföräldrarna, så helt världsfrånvänt har de inte vuxit upp. Men de har inte präglats på mediet i någon större grad och nu kan de välja vad de vill. Generellt kan sägas att tv är en tidstjuv, men å andra sidan vad är inte det? Det mesta är väl en flykt för att stå ut med tillvaron, om man tänker som en av de främsta surgurksfilosoferna – Schopenhauer? Eller ett sätt att njuta av livet, om man tänker som den obotlige optimisten gör!
