Arkitektur och design berör. Vacker såväl som ful. Många känner nog som min kompis Lennart, som när frågan kom på tal, sa: ”När jag får se ett fult hus kan jag blir så förbannad att jag håller på att köra av vägen.”
Med detta sagt ska sägas att jag inte är motståndare till lekfull, spännande och modern arkitektur. Men då ska den vara avskild och avgränsad – alltså inte insprängd bland gammal och enhetlig bebyggelse. Exempel på detta är ekobyn Skärkäll, utanför Gerlesborg i Bohuslän, och Skaparbyn på ön med det prosaiska namnet Ön, som ligger nära utanför Hedesunda i Gästrikland. Den förra består av enskilda personers bostäder, där byggherrarna fått lite fria tyglar, medan den senare är ritad av den svensk/engelske arkitekten Ralph Erskine. Skaparbyns byggnader är inspirerade av naturfolks, som samers och nordamerikanska indianers, tält.
Jo, du läste rätt. Samme Erskine som låg bakom Läppstiftet i Göteborg. Samme Erskine som i kvarteret Drottningholmssmalmen, byggd för slottets personal på 1700-talet, totalt okänsligt och tondövt uppför en betongbunkerliknande byggnad i en fin trähusmiljö. Samme Erskine som ritade Byker wall i Newcastle och där boende i området sa: ”Skicka hem honom till Sverige.”
Om Norrköpings centrum fick jag höra följande: en nyutexaminerad arkitekt hade fått uppdraget att utforma ett antal hus. När hon var klar och nöjd med sitt uppdrag – vackra och färgglada hus – presenterades detta. Byggherren avslog och byggde betongbunkerhus, varvid arkitekten valde att hoppa av yrket.
Vid en guidad tur i Stockholm besöktes arkitekthögskolan, utsedd till landets fulaste hus, förstod jag direkt vidden av problemet. Här hade en häftig gammal tegelbyggnad rivits för att ge plats åt en slätstruken betongbunker. Som sagt, arkitektur berör. Arkitekturupproret är en rörelse som växer. Hemsidan hade besökts 286 000 gånger då dessa rader skrivs, vilket vittnar om intresset. Bäst av allt, här ges inte bara ris utan även goda exempel lyfts fram.
I en konservativ tankesmedja diskuterade Chase Alexander Jordal nyligen problematiken: ”Jag har ofta undrat en sak… Varför byggs det så otroligt många fula byggnader? Betong och glas, ingen utsmyckning, simpelt, “tidlöst” och brutalt. Modern arkitektur är som gjord för att den konservativa själen skall revoltera mot den… Det finns ju knappast någon som bygger privata hem inspirerade av tyska betongbunkrar och glasakvarier… Varför är offentliga byggnader så fula, medan de flesta nya privata hem … har en viss estetisk skönhet?
Om man bläddrar igenom en huskatalog från en leverantör av färdiga hus, så slås man av hur de flesta hus till stor del är klassiskt inspirerade…
Varför låter vi då våra städer fyllas med den ena groteska signalbyggnaden efter den andra, medan vi privat väljer skönheten? Svaret på detta tror jag ligger hos politiker och arkitekter…
Finns det några lösningar på problemen då? Mer demokrati. Vanligt folk bör i större grad ges möjlighet att påverka utformningen av sina lokalsamhällen. När nya betydelsefulla byggnader ska uppföras … borde folkomröstningar om utformningen genomföras. När allt kommer omkring är det folket som måste bo och leva med och vid dessa byggnader, då borde det också vara naturligt att utformningen av offentliga byggnader bestäms av folket.”
