Ångmaskinens betydelse för industrirevolutionens framväxt, och för vår nuvarande levnadsstandard, kan inte överskattas.
I de engelska kolgruvorna kom man tidigt att behöva pumpar som dränerade gruvhålen från insipprande vatten och det var bland annat från det här behovet, som ångmaskinskonstruktionens första staplande steg togs.
Många tror att ångmaskinen uppfanns av James Watt. Rättvisare är att säga att det var en evolutionär process, där ångmaskinen växte fram med hjälp av olika uppfinningar som gradvis förbättrade en grundtanke och där Watt spelade en stor roll. Grundidén var gammal och välkänd, nämligen den att vatten som kokar bildar expanderande ånga och att ånga som avkyls kontraherar vid återgång till vatten.
De första förslagen till en ångmaskin utarbetades omkring 1690 av fransmannen Dennis Papin. Den första praktiskt användbara maskinen gjordes av den engelske smeden och uppfinnaren Thomas Newcomen (1664-1729) som mellan åren 1705-1712, tillsammans med mekanikern Thomas Savery (1650-1715), konstruerade en atmosfärisk pumpångmaskin som blev föregångaren till Watts konstruktion.
Även här i Sverige kom Newcomens idéer att få betydelse då Mårten Triewald konstruerade landets första ångmaskin 1728. Det var frågan om en ytterst enkel maskin, där ånga fick en kolv i en cylinder att röra sig i en riktning. För att få kolven att röra sig tillbaka, i den andra riktningen, kyldes cylindern med kallvatten så att ångan återgick till vatten.
Newcomens maskin användes i gruvor, även om den var stor och klumpig. Ett av de många och stora problemen som den tidens mekaniker hade att brottas med var att man inte kunde borra cylindrarna med någon större precision, vilket gjorde tätningen besvärlig.
James Watt (1736-1819) var en skotsk högskoleutbildad ingenjör som genom sina studier av ångans egenskaper avsevärt kunde höja ångmaskinens verkningsgrad, bland annat genom att konstruera en fristående kondensor. Han uppfann också den dubbelverkande ångmaskinen, där ånga verkar på kolven från både ovan- och undersidan. Dessutom konstruerade han centrifugalregulatorn, vilket gör att ånga från pannan stryps om varvtalet blir för högt. Vidare konstruerade han den separata ångpannan samt sliden som styr ångans växelvisa tillförsel till kolvens båda sidor.
Watt kom att arbeta tjugo år på sina ångmaskinsförbättringar så det är väl inte mer än rätt att han har fått ta åt sig mycket av äran med ångmaskinens konstruktion men, som sagt, först var han inte.
Snart nog kom ångmaskiner att installeras som dräneringspumpar i gruvor, för att driva spinnmaskiner i spinnerier, maskiner i mekaniska verkstäder, sättas på järnhjul och driva tåg och bilar samt monteras i båtar. Allt detta ledde till en enorm produktionshöjning samtidigt som det gav förutsättning för snabba och långväga transporter, till en ökad världshandel och därmed en globalisering av såväl varuproduktion som ekonomi.
England stod i centrum för denna utveckling men snart nog spred sig industrialismen och det manuella arbetet kom alltmer att mekaniseras – ångan stod för kraften.
En ångmaskin har en stor förmåga att mycket noggrant kunna regleras vad gäller varvtal. Dessutom har den ett brett varvtalsområde och ett stort vridmoment vid start och lågt varv. Tyst gång och tillförlitlighet hör också till fördelarna men begränsad högsta effekt och hög bränsleförbrukning gjorde att de gradvis undanträngdes av förbränningsmotorerna vid sekelskiftet 1900.
Många tror kanske att ångan som energibärande medium helt har spelat ut sin roll i dag men man skall då komma ihåg att man använder ånga i kärnkraftverk. Förr var det kol och ved som stod för uppvärmningen av vatten till ånga, men i dag är det uran.
