”Hellre fria än fälla” och ”Bortom rimligt tvivel”, är grundpelare i vårt rättssystem men kraven på bevis har i en del fall tagit absurda proportioner. Visserligen är bevisvärdering i brottmålsprocesser en svår sak att göra. Fällorna att falla i och möjliga felkällor är många. Än svårare blir det att lägga samman bevisning om varje enskild del i bevisningslänken är svag och bevisen många. Alltså i fall där det är fråga om omständigheter som kan påvisa skuld i en sådan omfattning att ett åtal är styrkt. Vid dessa fall blir teknisk bevisning, där domstolen måste förlita sig på experters tolkning av fysiska fynd i form av spår, som fingeravtryck, krutstänk med mera, än mer betydelsefullt. Det sker dessutom en utveckling där den tekniska bevisningen blir allt viktigare. Därför är det helt avgörande att teknisk bevisning värderas på ett korrekt sätt.
Vi har på senare år läst i media om en rad uppmärksammade fall där orimliga krav ställts på sammanvägningen av bevisen, vilket lett till att brottslingar gått fria. Och det är inte bara lekmän som sett det här. I en artikel i tidningen Dagens Juridik lyfter Thomas Ahlstrand, vice chefsåklagare på Riksenheten mot Internationell och organiserad brottslighet, och Johan Bring, docent i statistik, med stor erfarenhet från juridisk bevisvärdering frågan.
Nationellt Forensiskt Centrum (NFC) är den instans som beskriver och värderar teknisk bevisning som polisen funnit. NFC använder sig av en niogradig skala, från Grad -4 till Grad +4, för att indikera bevisets styrka. Grad +4 indikerar att beviset i hög grad stärker åklagarens hypotes.
Ahlstrand och Bring skriver: ”Ett exempel på hur illa det kan gå om skalan, och beskrivningen av den, missförstås är en inbrottsdom från Svea Hovrätt. Bevis i målet var ett DNA-spår som NFC knöt till en person och värderade bevisets styrka till Grad + 4. I beskrivningen av Grad+4 står det ”Resultaten talar extremt starkt för att DNA-spåret kommer från den utpekade, om man bortser från möjligheten att det kommer från en nära släkting”. Hovrätten tolkade – begripligt, men felaktigt – NFC:s beskrivning som att DNA-spåret lika gärna kunde komma från den misstänktes bror eller far. Men egentligen innebär ett DNA-spår av Grad+4 att den enda tänkbara släkting som skulle kunna komma i fråga för förväxling är en hypotetisk enäggstvilling.
Vi anser att användningen av denna skala kan leda till kraftig undervärdering av bevis och resultera i felaktiga domar.”
En orsak till att teknisk bevisning får en allt större betydelse i brottsmål är den tilltagande tystnadskultur som breder ut sig i kriminella kretsar. Om detta skriver Dagens juridik: ”Uppklaringen av de så kallade gängmorden ligger på ungefär en tredjedel av uppklaringen av ”vanliga” mord. Bevissvårigheterna har förföljt åklagarna in i rättssalarna och flera uppmärksammade fall har slutat med friande dom.”
”Jag menar att det är avgörande för den situation som vi befinner oss i att Högsta domstolen tar upp frågan om hur bevisvärderingen ska göras i den här typen av fall”, säger riksåklagaren Petra Lundh som nu har begärt prövningstillstånd i HD i ett mordfall som ledde till livstids fängelse i tingsrätten men friande dom i hovrätten.”
