Vår redaktion ligger i ett industriområde. Närmare bestämt på Flygmotorvägen, som är en tarm ut från Hangarvägen. Hangarvägen ligger i sin tur på ”baksidan” av den gamla Crawfordlängan. På ”framsidan” ligger Kongahällavägen. Det här området står inför omvandling. Huset som tidningen sitter i ägs av fastighetsutvecklaren Cernera, men en betydligt större del av fastigheterna i området ägs numera av företaget Sverigehuset. Vi har skrivit om deras planer för området, som de döpt till Torslanda Com (Torslanda Community), ett antal gånger under de senaste åren.
Sverigehuset hoppas kunna bygga omkring tusen nya bostäder i Torslanda Com. I veckans nummer berättar vd:n Anna Henriksson att hon hoppas att ungefär hälften av dem är färdiga om tio år.
Särskild vikt kommer att läggas på utomhusmiljön och bostadsgårdarna i området. Ett stort forskningsprojekt med inriktning på neuroarkitektur har använt Torslanda Com som fallstudie och testbädd för hur man ska utforma framtidens gårdar så att de blir mentalt hälsofrämjande.
I förra veckan presenterades forskningsrapporten där bland annat forskare från Chalmers och Sveriges lantbruksuniversitet har varit inblandade. Ni kan läsa om det längre fram i tidningen.
I stort varje dag går jag ut på lunchpromenad med vår familjs hund i det här området. Redaktionshunden Tallulah drar alltid upp mot Salamandervägen. På vägen dit passerar vi den del av Hjuviksvägen som numera är avstängd mellan Torslandakrysset och den lilla fotbollsplanen och lekplatsen i anslutning till Salamandervägen.
Den här begagnade vägsträckan på några hundra meter används numera som någon form av sopstation. Här placeras jordhögar, högar med okänt innehåll, plankor och annat rivningsmaterial som samsas med uttjänta maskiner, containrar och en gammal husvagn, bland mycket annan skit – i ordets rätta bemärkelse.
Det är inte särskilt trevligt att gå där. Men min hund älskar det. Ofta får jag bära henne över lerpölar och grushögar för att hon ska komma upp till skogen där bakom.
I synnerhet det senaste knappa året har den gamla 155:an-stumpen sjangserat ytterligare i och med att någon eller några har börjat bryta sig in och vandalisera en gammal byggbarrack och överösa området med klotter. Ett av stadens fotbollslag och stadens enda elitishockeylag ”hyllas” i klottret och ett annat elitfotbollslag ”hatas”. Dessutom har okvädningsord om polisen och människor med mörk hudfärg och ”politiska” ställningstaganden börjat synas.
När jag gick där på lunchen idag hade förmodligen samma ”någon eller några” fullständigt demolerat den gamla husvagn, som fram tills nyligen ”bara” var helt nedklottrad, totalt.
Att det i det här området, eller åtminstone det angränsande området, ska sättas särskild fokus på utomhusmiljön och mentalt välbefinnande känns välbehövligt även om det ligger flera år bort.
För just nu är det nog bland de mest deprimerande områdena i hela Göteborg. Om man inte är en hund.
