Det pågår en kamp i Sverige mellan vindkraft och kärnkraft. Där spelar kommunerna en viktig roll genom att dom sitter på det kommunala vetot. SD, Moderaterna och KD m fl försöker få kommunerna att säga nej till fortsatt utbyggnad av vindkraft. De stöder sig på starka lobbyister som vill bygga nya kärnreaktorer i stället för vindkraft.
En av de viktigaste opinionsbildarna mot havsbaserad vindkraft blev Öckerö kommuns KU-ordförande Jan Utbult, KD. I januari 2022 fick han majoriteten i kommunstyrelsen att ställa sig bakom ett beslut som i praktiken innebar ett nej till den planerade havsbaserade vindkraftparken Västvind. Därmed gjorde han en tydlig markering om att Öckerö kommun avser att lägga sitt veto och därmed stoppa Eolus stora vindpark.
Det finns fler havsbaserade vindkraftverk på gång på Västkusten. Även dessa projekt bekämpar Öckerö kommun med all kraft.
Det främsta motivet i denna antivindkraftskampanj är att den obrutna havsutsikten skulle kunna bli störd. Men kommer det verkligen läggas ett veto mot Västvind? Vi får se. På Eolus framhåller man att projektplaneringen går oförändrat vidare.
En nyhet i sammanhanget som talar till vindkraftens fördel är att det nu slutits en s k avsiktsförklaring mellan Eolus och Volvo Cars om att elen från vindkraftparken utanför Öckerö ska gå direkt till den nya Batterifabriken på Hisingen. Genom att satsa direkt på el från havsbaserade vindkraftverk vill Volvo Cars säkra sina möjligheter att få stora mängder närproducerad, fossilfri och förnybar el till en rimlig kostnad.
Mot vindkraften har Jan Utbult och riksdagsmannen Johan Hultberg (M), som är bosatt i Fjällbacka, fört fram det häpnadsväckande förslaget att man som alternativ kan tänka sig just kärnkraft, dvs s.k ”små” kärnreaktorer ”Small Modular Reaktors”. De förnekar att sådan minikärnkraftverk fortfarande är långt ifrån färdigutvecklade. Västvind-projektet däremot, kan börja leverera el till den stora Batterifabriken redan 2027.
Utbult har sagt: ”Om den politiska viljan för ny kärnkraft finns så finns möjligheten att växla upp arbetet.”
Att ”växla upp” kärnkraftsutbyggnaden är vad Moderaterna är i full färd med. De beslöt nyligen att nya kärnkraftverk ska subventioneras med 400 miljarder i lånekrediter. Detta beräknas räcka till 10 nya kärnkraftverk. Vidare föreslog Moderaterna i samband med sin partistämma att vindkraftens utveckling ska fördyras kraftigt.
Stora bidrag till kärnkraften och stora fördyringar av vindkraften. Sådan är dagens borgerliga energipolitik.
Hur kan dom komma undan med sådan skevhet? Jo, genom att låtsas att alla problem med kärnkraften är lösta. Eller att problemen inte är värre än att man får ta vissa risker.
Kärnkraftförespråkarna vill gärna glömma att det finns tre enorma reaktorkatastrofer där man inte minst kan studera att den s k mänskliga faktorn varit medvållande till olyckorna. Det är mycket svårt att sortera bort risken med den mänskliga faktorn också i framtiden. I stället hamrar dom ut budskap om vindkraftens stora svagheter.
När det gäller det giftiga radioaktiva avfallet från kärnreaktorerna kan ingen med säkerhet säga att detta kan slutförvaras under 100 000 år utan läckage. Ingen kan garantera vad som händer över en så enorm tidsrymd.
Alla politiker, strålskyddsmyndigheter och vetenskapsmän borde idag kunna medge att alla risker med kärnkraften inte går att eliminera. Många väljer formuleringen mycket osannolikt med svåra kärnkraftsolyckor i Sverige. Dom säger alltså inte att olyckor inte kan inträffa. Bara att det är osannolikt.
Tankarna går ofelbart till Tage Danielssons ironiska sannolikhetsmonolog från 1979 som i princip lyder såhär:
”Det är ju inte särskilt sannolikt att det väldigt osannolika händer igen eftersom det osannolika redan har hänt i Harrisburg”.
Det ”mycket osannolika” har dessutom inte bara hänt en gång, utan tre gånger. Det är inte trovärdigt att kärnkraftverk aldrig mer skulle kunna haverera. Därför bör politiska partier, forskare, energiföretag m.fl. lägga ner alla planer på ny kärnkraft. Och kommunerna måste sluta sätta krokben för vindkraften. För det är vinden, solen och vattnet som är framtidens naturliga, rena och säkra energikällor.
/För Vänsterpartiet: Annika Andersson och Ingemar Schmid
