Jodå, det blev ett minst välbesökt och festligt firande av Filippinernas självständighetsdag på Torslanda Torg förra lördagen. Torslanda-Öckerötidningen pratade med några av konstnärerna på plats – och några av dem var minst sagt långväga gäster.
Redan strax efter klockan tio på lördagsförmiddagen den 14 juni var Torslanda Torg betydligt mer välbesökt än vad det normalt är. Fader Ron Toledo från katolska kyrkan hade just startat sin gudstjänst inför ett hundratal personer på torget, som var klätt i filippinska flaggor och annat pynt. Med varje buss som ankom till Torslanda Torg kom ett pärlband med nya besökare, majoriteten med filippinskt påbrå.
Den gamla apotekslokalen på torget användes som konstgalleri. Där ställde bland annat Artist Elizabeth, Emilia White Eklund, Ophelia Casel Persson och Teresa Östlund ut sin konst.
Elizabeths vän Maria Sandico, också hon konstnär, var förmodligen en av de mer långväga gästerna, hon är på semester i Sverige och bor vanligtvcis i Filippinernas huvudstad Manilla.
– Sverige är mer laid-back än Manilla. Det är betydligt lugnare här, sa Maria Sandico, som förutom Göteborg hade hunnit bocka av Jönköping, Mullsjö och Ronneby på sin Sverigeresa.
Hon gladde sig över att fira sitt hemlands nationaldag långt hemifrån, och såg särskilt fram emot att kunna äta mat från hemlandet i alla de matstånd som fanns på torget.
– Mat är det filippinska kärleksspråket. När vi träffar någon säger vi inte ”hej”, vi säger ”har du ätit?”, sa Maria Sandico med ett skratt.
Hennes vän Elizabeth ställde ut sina tavlor. De flesta akvareller med filippinska teman. Ett viktigt tema i Elizabeths konst är ”bayanihan” – ett uttryck för att hjälpas åt, samsas och samlas som Filippinerna är stolta över.
Emilia White Eklund hade tagit sig ända från Västervik. Hon tyckte att det var en ära att ha blivit inbjuden till firandet.
– Det är underbart att så många människor samlas och umgås. Det är det som behövs i världen just – att människor ses och kommer
överens, sa hon.
Ophelia Casel Persson är till vardags läkare i Lövgärdet, men hon målar också tavlor på fritiden. Hennes tavlor i akryl och olja består till stor del av färgsprakande och levande kvinnoporträtt. Inspiration hämtar hon bland annat från de många olika minoritetsfolkgrupperna och deras kulturer i Filippinerna.
– Det finns 100 olika dialekter och inhemska språk i Filippinerna, som består av 7 000 öar. Tavlorna jag har med mig idag visar bland annat de kvinnor som tillhör Yakan- och Maranao-folkgrupperna i traditionella kläder, sa Ophelia Casel Persson.
Ute på torget började trängseln tillta bara en knapp timme in i det dagslånga firandet. Och det trängdes runt matserveringarna. Vid ett bord stod Teresa Österlund och Clarita Stjernhager och serverade sina filippinska specialiteter, bland annat banana que – banan stekt i brunt socker, lunpia samarang – vårrullar och casawa, en kokosdessert.
Dagen fortlöpte sedan med en lång rad musik- och dansframträdanden, samt besök från ambassaden i Stockholm och mycket annat.
Två dagar efter firandet är Kaye Lajom Alvefelt på Merkado PH, en av huvudarrangörerna, nöjd med dagen.
– Det var fantastiskt. Det var människor överallt. I utkanterna av torget, i skugga av träden, var det som en picknick. Det var så mysigt. Att se både filippinare och icke-filippinare som var glada och njöt – det var en svårslagen känsla, säger hon.
Merkado PH:s Instagramsida har lagt upp massor av bilder och rörligt material från dagen.
– När jag tittar igenom det blir jag ödmjuk inför all den stöttning som vi har fått, från den filippinska communityn och från den religiösa och lokalsamhället i Torslanda. Det är verkligen hjärtvärmande, säger Kaye Lajom Alvefelt.
Inför festivalen hoppades arrangörerna på tusentals besökare filippino-communityn, och även om det är svårt att uppskatta hur många som var där totalt under hela dagen så uppskattar Kaye att de nådde i hamn med det målet.
– Människor kom och gick och vissa kom tillbaka igen. Vi skulle uppskatta det till ungefär 1 500 besökare, avslutar hon.
