En riktig skitledare

Det som göms i snö kommer upp i tö, lyder ett känt ordspråk. Som alla vet syftar det till att sanningen, förr eller senare, har en tendens att komma fram hur mycket någon än försöker att dölja den.

Jag har dock alltid förknippat talesättet med hundbajs. Och det är jag inte ensam om har jag märkt de senaste veckorna. I flera Facebookgrupper har debattens vågor gått höga om relationen mellan hundbajs och snö. Egentligen är det ju det här med hundägare som inte plockar upp efter sina hundar en lågintensiv debatt som hela tiden riskerar att blossa upp under vilken väderlek eller årstid som helst. Att upptäcka hundbajs på trottoaren, gångbanan, i den egna trädgården – eller än värre att trampa i det – är erfarenheter som numera ofta bearbetas genom att rasa på nätet.

Men vad är det egentligen med snö som gör att fler hundägare än vanligt struntar att plocka upp lämningarna från deras små älsklingar när marken är vit? För egentligen göms ju inte hundbajs i snö – det syns snarare bättre och är lite som prickar på en dalmatiner.

De digitala diskussionerna om hundägare som inte plockar upp efter sin hund är ganska enkelspåriga. Det är få personer som sympatiserar med förövarna. De som inte plockar upp efter sin hund kommer oerhört sällan till tals. Få personer verkar vilja tillhöra denna stigmatiserade och skygga subkultur: Bajslämnarna. Visst, enstaka personer brukar poängtera att det finns andra, vilda djur som också minsann kan tänkas bajsa på gångbanor och i trädgårdar. Men det känns mer som om de spelar djävulens advokat. Sedan kan det förstås också hända att en whataboutist dyker upp i kommentarsfältet och frågar i versaler: ”MEN KATTERNA DÅ??”.

I vår familj har vi varit hundägare i tre och en halv månad. Det är en relativt kort tidsperiod. Men inte en enda gång hittills, inte ens när det snöade jättemycket härförleden, har det känts särskilt komplicerat att plocka upp efter lilla Tallulah. Då är hon ändå en liten hund som lämnar relativt små saker efter sig. Man behöver: en hand, en plastpåse, och om det är mörkt ute: en ficklampa (finns i nästan alla telefoner numera).

I slutet på 90-talet jobbade jag i en skivaffär vid Masthuggstorget i Göteborg. Jag brukade gå eller cykla på Fjärde Långgatan för att ta mig dit. Vid ett ställe fick man ofta bokstavligt talat kryssa mellan hundlämningar för att ta sig fram. Vid några tillfällen såg jag upphovet: En ung man och ibland en ännu yngre kvinna, båda schablonmässigt nog ofta klädda i träningsoveraller, satt på sin balkong en halvtrappa upp och ”rastade” sin pitbull i en lång lina. Hunden gick omkring en meter nedanför dem på trottoaren eller mitt i gatan, eller bland de få buskarna på den lilla gräsplätten under balkongerna. En söndagsmorgon när jag sett den här proceduren utspela sig två helgmorgnar i rad stannade jag cykeln och vände mig mot balkongen där den overallklädda mannen satt och rökte. Han noterade mig. Jag harklade mig, tog mod till mig och sa: ”Du kanske borde ta din hund på promenad… eller åtminstone plocka upp efter den?” Han tittade avmätt på mig. Jag hann tänka att han skulle storma ut och ge mig en smäll eller bussa hunden, som gick i sin lina några meter bort, efter mig. Men han la bara huvudet på sned och efter ett djupt bloss på cigaretten sa han med väldigt späd röst: ”Dô, jag orrrkar fan itte.”

Jag satte högerfoten på cykelpedalen och trampade vidare. Jag hade inte drabbats av en särskilt djup eller oväntad insikt, men förmodligen är det så sanningen ser ut – oavsett om det är snö eller tö – de hundägare som inte plockar upp efter sin hund orkar fan inte det.

Mer från ledare

Havet blev vårt öde

Eftersom jag är född vid havet kom båtar tidigt in i mitt liv. Vi smågrabbar byggde träbåtar av brädbitar och…

Vi trivs tillsammans

Sedan urminnes tider har vi människor trivts i varandras sällskap. När vi tänker på urmänniskan ser vi för vår inre…

Många ger upp? Men inte vi!

Trots en låg andel cannabisbrukare är den svenska restriktiva hållningen i cannabisfrågan ifrågasatt. I Läkartidningen (2021;118:20112) skärskådas påstådda fördelar och…

I Crewe – där skapas mästerverk

Denna ledare handlar om hur mitt arbete och ett av mina många intressen tagit mig runt i världen och nu…


Senaste nytt

Stort fokus på trafik och säkerhet i medborgarlöftet

Årligen genomförs en enkät där kommunens invånare får framföra sina åsikter. – Detta görs för att få medborgarnas röst om…

Veckans uppdatering

Graferna här till höger visar att vi haft en liten nedgång av nya fall per 10.000 invånare under vecka 13…

Fokusområden framtagna för folkhälsan i Öckerö kommun

Utifrån sammanställningen av den befintliga statistiken av folkhälsoläget i Öckerö kommun har följande områden valts ut som de mest aktuella…

Torslandakorpen redo för seriestart

Det hela började med att Alex och hans kompisgäng spelade på Torslandavallen. Till slut blev det fler och fler som…

Veckans uppdatering

Som den positiva person jag är (eller försöker vara i alla fall) så har jag alltid lagt fokus på det…

Dan och Zlatan utvecklar ungdomsfotbollen i Torslanda

Precis som många barn började Dan och Zlatan sina fotbollskarriärer tidigt. Redan vid 4 års ålder har Zlatan fått berättat…

6,5 km var fjärde timma

Kompisarna Hampus och Albin ville ställa upp på en utmaning för välgörenhet startad av amerikanen David Goggins. De sprang 4x4x48…

Folkhälsoläget i Öckerö kommun

Torslanda-Öckerötidningen har pratat med Johanna Torén, som är folkhälsoutvecklare/social hållbarhet i Öckerö kommun om läget i stort. – Vi har…

Trängselskatt införs för cyklar och spårvagnar

Åtgärden ses som en kompromiss för att möta folkomröstningens krav på att ta bort trängselskatten. Istället sprids kostnaden på alla…

Veckans uppdatering

Förra vecka skrev jag om att antalet nya fall ökade kraftigt här i Västra Götalandsregionen, i Öckerö kommun och stadsdelen…