https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Henrik.jpg

Civilisationen och det läkta lårbenet

Ledare

Var och en blir salig på sin tro. Jag inbillar mig att det märks särskilt tydligt nu när många av oss gått från att spendera för mycket tid på sociala medier till att spendera alldeles på tok för mycket tid på sociala medier. Teorier, tyckande, antaganden om Coronapandemins anledningar och konsekvenser, saker vi vet väldigt lite om i dagsläget, virvlar runt i en aldrig sinande ström. Förklaringar och syndabockar ska hittas innan vi lyckats utvärdera vad det är vi är med om.

Antropologi är läran om människosläktet och människan som gruppvarelse. Ett av antropologins vanligaste studieområden är människans anpassning till olika livsmiljöer, dels mänskligt liv, beteende och relationer, ofta betraktade utifrån ett socialt eller kulturellt perspektiv.

Internets intåg i våra liv i allmänhet, och sociala medier i synnerhet, har under de senaste 10-20 åren förändrat mycket av de saker som antropologer studerar.

En av de kändaste socialantropologerna hette Margaret Mead (1901-1978). Hon arbetade med vad hon kallade ”tillämpad antropologi”, det vill säga hur antropologiska insikter skulle kunna komma till praktisk nytta. Jag undrar vad Margaret Mead hade haft att säga om det liv vi lever på nätet under 2000-talet?

Det finns en historia om Margaret Mead, det kan lika gärna vara en skröna som en sann berättelse, men den är ganska tänkvärd så jag tänkte dela med mig av den.

Enligt den här historien fick Margaret Mead en gång frågan från en av hennes studenter om vad hon ansåg var det första tecknet på civiliserat leverne i någon forntida kultur. Studenten förväntade sig att Mead skulle svara något i stil med uppkomsten av fiskekrokar, slipstenar eller något annat redskap eller en tidig betydelsefull teknisk landvinning. Men Mead svarade att det första tecknet på civilisation i forntida kulturer var fyndet av ett lårben från en människa som hade brutits men sedan läkt.

Mead menade att ”i det vilda”, betyder ett brutet ben att du dör. Det innebär att du inte kan fly från rovdjur, eller ta dig till ett vattendrag och dricka, eller skaffa föda. Enligt Mead överlever inget vilt djur ett brutet ben tillräckligt länge för benet att läka.

Det läkta människolårbenet betydde alltså att en annan människa hade burit den skadade personen i säkerhet, vårdat, ombesörjt, utfodrat och skyddat den skadade så att han eller hon överlevde. Enligt Mead startade den mänskliga civilisationen på allvar när vi började hjälpa varandra genom svårigheter.

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Conny.jpg

Livet är ett helvete – gör det inte värre!

Ledare

Vi har alla hört uttryck som: ”Livet är ett helvete.” ”Livet är en evig jämmerdal.”

Och just därför är det så viktigt att inte göra det värre än det redan är. Jag har personligen hela mitt vuxna liv haft anledning att tänka i dessa banor. Orsak: När jag var 16 år flyttade jag till det lilla samhället Wewelsburg, centralt beläget i Tyskland. Orten var tänkt att bli det nav runt vilket hela världen skulle rotera den dag nazisterna hade vunnit världsherraväldet. Stora marschfält skulle byggas för militärparader och enorma planer fanns för obetydliga Wewelsburg. Själva jordaxeln skulle, symboliskt, gå rakt igenom den gamla borgens (Burg=borg) nordtorn.

För att få arbetare till platsen anlades ett läger med krigsfångar, dessa började med att renovera den treflyglade borgen. Gott och väl 1000 slavarbetare knegade ihjäl sig där. Det här var ett av många små och bortglömda arbetsläger under kriget. Betydligt mycket mer vet vi om kända namn som Auschwitz, Bergen-Belsen, Dachau Upprinnelsen till förintelselägren var Wannseekonferensen i början av -42 men när utrotningslägren började byggas hade redan många vanliga koncentrationsläger byggts för exempelvis politiskt oppositionella. Totalt hade nazisterna dussinet olika kategorier lägerfångar, från aktiva och medvetna krigsmotståndare, kommunister och oppositionella socialdemokrater till asociala och sinnesslöa.

Nu har 75 år gått sedan kriget slutade och lägren befriades våren 1945. Och vad befriarna upplevde var outhärdligt. I en tidningsintervju för 15 år sedan berättade Anatolij Shapiro, överste i Röda Armén, om vad han fick se när de befriade Auschwitz, och han var ändå van eftersom han varit vid fronten ända sedan sommaren 1941, då Tyskland angrep hans land:

”Jag hade sett så många oskyldiga människor dö. Jag hade sett hängda människor. Jag hade sett människor som bränts till döds. Men det jag såg i Auschwitz var jag helt oförberedd på.”

Även vi här hemma berördes av fasorna. En bekant till mig, vars judiska mor kom till vårt land med de vita bussarna efter kriget, berättar:

– Allt hade börjat med att hennes familj fick ett meddelande om att resa till ett uppsamlingsläger men de visste inget om vad som väntade. Väl i Auschwitz ställdes de upp i två led. I det ena hamnade äldre och svaga, de gasades ihjäl. I andra ledet hamnade unga och starka – dessa blev arbetskraft i industrier, byggprojekt och annat. Trots att mamma var 23 år när detta hände hade hon aldrig varit skild från sin familj eftersom hon bodde hemma och passade sin lillebror.

– Från Auschwitz fick hon åka tåg till Bergen. Därifrån gick de den milslånga vägen till lägret Bergen-Belsen. De som hamnade på efterkälken eller tappade sina skor blev slagna med påkar. I lägret fick hon ett fångnummer intatuerat på insidan underarmen, fast det lät hon senare ta bort här i Sverige.

– Mamma var 25 år och 170 lång men vägde bara 35 kilo när hon kom hit och mensen hade upphört på grund av svält. Hela familjen påverkades. Hennes mor dog i en gaskammare i Auschwitz och systern avled där av undernäring. Pappan – som drev en ättiksfabrik i staden där de bodde – försvann in i det okända i kriget borta i Sovjet. De sex bröderna gömdes undan på gårdar och överlevde – varav en flyttade till Sverige och gifte sig.

– Mamma var så tacksam mot vårt land som tagit emot henne att hon aldrig ville åka tillbaka till sitt hemland Ungern, inte ens på semestern.

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Henrik.jpg

Det finns hjälp att få

Ledare Många tycks uppröras över det faktum att många äldre inte riktigt verkar ha hörsammat Folkhälsomyndighetens uppmaningar om social distansering. På sociala medier löper tråd efter tråd om ”äldre människor som trängs i affärer” och som beter sig ”som om allt var som vanligt”. Det är svårt att argumentera mot att de som befinner sig i riskgruppen i största möjliga mån bör hålla sig hemma – för deras egen skull naturligtvis. Men jag kan inte släppa tanken på att en stor andel av dem som nu uppmanas att hålla sig borta från affärer och inte socialisera redan sedan innan virusutbrottet tillhörde samhällets mest ensamma och isolerade. Om det stämmer att vissa yngre människor blänger på äldre bara för att de vistas utomhus, är det inte bra. De äldre bör få gå på promenader och röra sig utomhus så länge de följer direktiven om distans, lika mycket som några andra. Det är på många sätt en prövande tid vi nu lever i. Även om Sverige inte helt stängt ner som andra länder har gjort, sätter sig (den relativa) isoleringen och inte minst osäkerheten (”När kan vi gå tillbaka till att leva som vanligt?”) på psyket på de flesta av oss. Det är ingen vild gissning att många människor med få sociala kontakter i vanliga fall har det särskilt besvärligt nu. Därför gäller det att vi visar mer förståelse och hänsyn, inte mindre, än normalt. Men det är förstås så att det inte existerar några gråzoner på sociala medier. Allt är svart eller vitt, rätt eller fel och mycket basuneras ut med en säkerhet som saknar täckning. Det är som bristen på konkreta svar – alla dessa ”ingen vet med säkerhet när, vad, hur eller om…” driver oss vansinniga. äsa om några av dem längre t bosr några år gamla finns det en anledningen till att det bli kan läsa om några av dem längre t bos Det finns hjälp att få för dem som sitter ensamma och isolerade. Exempelvis har Röda Korset volontärer som hjälper till med att nå ut till människor i behov utan att riskera smitta. Röda Korset har även en stödtelefonlinje för dem som känner stress och oro inför Coronautbrottet. De gör inte medicinska bedömningar, men stödtelefonörerna har utbildning inom psykologi. Röda Korsets stödtelefon under Coronakrisen – 0771-900800 – har öppet måndag-fredag 12:00-16:00. Alla samtal är anonyma.
https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Conny.jpg

”Vår beredskap är god”

Ledare

Vi i min generation, och äldre, minns den berömda meningen ur statsminister Per Albin Hanssons beredskapstal han höll den 27 augusti 1939, det vill säga dagarna innan kriget bröt ut.

Sanningshalten i talet har diskuterats. Sveriges militära beredskap var allt annat än god. Om Tyskland hade attackerat hade möjligheterna att försvara sig varit små.

Det anses ibland därför att Hansson inte syftade på militär beredskap, utan menade att Sveriges möjligheter att försörja sig under en långvarig blockad var mycket bättre än under första världskriget. Då brist på livsmedel rådde under statsminister Hjalmar Hammarsköld – matbrist som uppstod på grund av att landet exporterade mat, i stället för att sälja den här hemma. Detta ledde till hungerupplopp, bland annat i Göteborg. Och Hammarsköld blev kallad ”Hungersköld”!

Jag kom osökt att tänka på Per Albins mening. För när Stefan Löfven nu talade om vår beredskap tvingas han säga: ”Inte tillräcklig”. Men statsministern kunde ha tillagt: ”Annat är det i Finland, där finns kristidslager vilka är tänkta att räcka ett år.”

Jag har tillbringat mycket tid i Norrland. Vid ett tillfälle, för 30 år sedan, blev jag guidad runt i obygden väster om Umeå, Skatan tror jag visst stället hette, av en inföding. Mitt ute i bushen fanns en rad långsmala byggnader, utan fönster. Husen, fick jag reda på, innehöll ånglok och vagnar – tåg som staten hade i beredskap i händelse av ofärd. I liknande lokstallar över hela landet stod då utrangerade ånglok klara att tas i bruk om elnätet av någon anledning skulle slås ut. Och inte nog med det! I varje årskull värnpliktiga utbildades ett antal unga män för att kunna sköta om och även köra de gamla grejerna. Och som inte detta var nog kunde privata fordon tvångsrekvireras av militären.

I samma årskull utbildades därtill ett antal värnpliktiga till sjukvårdare, detta samtidigt som alla läkare och sjuksköterskor var krigsplacerade. Målsättningen för dem var att kunna utföra tusen operationer i fält, per dag.

I landet fanns även en slags beredskap i form av nio statliga lagerhus. Men det var då det! I dagsläget finns bara lagerhuset i Vara kvar.

Nu är mycket av det som byggts upp efter andra världskriget borta. De ransoneringar som drabbade oss under kriget fick efterkrigssverige att rusta upp totalförsvaret. Landet skulle då klara av isolering och lager byggdes upp av olika saker som vi ansågs behöva. Exempelvis gick det mesta av smörproduktionen in i totalförsvarets fryslager, med den påföljden att smöret som såldes i butik var ett år gammalt. Och i andra lager förvarades bland annat mat, för ett årsbehov. Där fanns även kläder, mediciner, reservdelar och annat. Därtill hade vi bergrum fyllda med olja.

Ja, se det var andra tider det. Krisberedda tider!

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Henrik.jpg

Sex streamingtips att sluka när du får hålla dig hemma

Ledare

När de här raderna skrivs, i början av påskveckan, har Sverige fortfarande betydligt mildare restriktioner jämfört med många andra länder vad gäller smittspridningsprevention. Men många arbetar hemifrån och det sociala livet är ändå påverkat för de allra flesta. Jag tänkte ta tillfället i akt att tipsa om sju streamingserier och dokumentärer som man kan kasta sig över, när man ändå kanske befinner sig inomhus mer än vad man hade velat.

Ugly Delicious (Netflix) Matlagningsfeelgood? Jodå. Även vi som är hopplösa i köket kan förföras av kocken och restaurangentreprenören David Changs djupdykningar i olika maträtter och kulinariska företeelser. Första avsnittet handlar om pizzans historia. Det andra om tacos. Ett program som tar dig med på resor – bokstavligt och bildligt.

Breakfast, Lunch and Dinner (Netflix) Efter två säsonger av Ugly Delicious tar David Chang med sig olika kända gäster till olika platser världen över och äter, just, frukost, lunch och middag. Det är mycket roligare än vad det låter.

Sunderland ’til I Die (Netflix) Den andra säsongen av dokumentärserien om förlorarfotbollsklubben från nordöstra England har just haft premiär. Den är lika gripande som första säsongen. Vill du veta hur det verkligen känns att som supporter blöda för en idrottsklubb, följ med till den fattiga industristaden Sunderland där stadens stolthet ständigt lyckas hitta sätt att sjunka djupare ner i dyn.

The Plot Against America (HBO Nordic) Den här dramaserien bygger på en roman av författaren Philip Roth. I en alternativ verklighet blir flygaresset (och svenskättlingen) Charles Lindbergh president i USA i valet 1940. Lindbergh ser till att hålla USA utanför världskriget. Något som får stora konsekvenser inte bara för Amerikas judiska befolkning, utan för världspolitiken i stort.

The Loudest Voice (HBO Nordic) Verklighetsbaserat drama om Roger Ailes som startade nyhetstvkanalen Fox News 1996. Vi får följa Fox News växa till att bli USA:s största nyhetskanal, vars påverkan på politik, opinionsbildning och människors verklighetsuppfattning skulle komma att förändra USA och världen i grunden.

Vem kan utmana Trump? (SVT Play) I åtta avsnitt, inspelade i februari och mars 2020, får vi följa med på den galna cirkusen som det demokratiska partiets presidentvalskampanj innebär. Programledarena John Heilemann, Alex Wagner och Mark McKinnon är experter på amerikansk politik och guidar tittaren genom de viktigaste skeendena. Innan allt tvärt pausas i och med Coronavirusets utbrott.

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Conny.jpg

Det viktigaste budordet

Ledare

Eftersom Tyskland är mitt andra hemland tänkte jag skriva några rader med anledning av att det nu är 75 år sedan andra världskriget slutade. Alla mina tyska kompisars fäder hade nämligen varit med i kriget och jag blev bekant med en del av de männen.

Min bästa kompis Klaus hade sin flickvän Eva i Saarbrücken, helt nära den franska gränsen, så vi liftade dit på en ledig vecka från vår bostadsort i centrala Tyskland. Evas far, Herr Arendt, var en djupt troende katolik. Han hade ingått i en kristen motståndsrörelse mot Hitler innan kriget. Bland annat hade rörelsen delat ut flygblad och arrangerat möten. Detta sågs inte med blida ögon av polisen så med jämna mellanrum åkte denne gudfruktige man i fängelse. Eftersom han drev en liten affär hängde han upp skylten STÄNGT i entrédörrens ruta när de kom för att haffade honom, och så vände han den när han kom ut igen efter några veckor. Så höll det på tills den dagen polisen tröttnade och de gav ett ultimatum: ”Antingen slutar du nu, eller så tar vi någon i familjen nästa gång.” Då fick han lägga av.

När kriget bröt ut kunde militären inte sätta vapen i händerna på gamla motståndsmän så Evas blivande pappa fick bli Röda Kors-gubbe borta i Sovjetunionen under invasionen. Operation Barbarossa var kodnamnet för Nazitysklands invasion av Sovjetunionen, som inleddes den 22 juni 1941. Över 4,5 miljoner soldater från axelmakterna invaderade Sovjet längs en 2 900 km lång front. Förutom det stora antalet trupper inblandade fanns också 600 000 motorfordon och 750 000 hästar. En person i denna enorma ”militärmaskin” var alltså en liten klen och rädd, 1,68 lång, yngling på 58 kilo från Saarbrücken.

Väl där blev denne sjukvårdare sprängd i luften av en mina eller granat, med påföljd att vårdaren själv krävde livslång vård. I akutläget plockades hektovis med metallsplitter ur hans vitalaste delar men resten lät läkarna vara, med hänvisning att splitterbitarna gjorde minst skada där de var. Armar och ben såg därför, 30 år senare, ut som månens koppärriga yta. Med jämna mellanrum fick denne fridfulle man åka in på hospitalet och göra småoperationer när stålbitarna började röra sig i kroppen och han fick ont.

Herr Arendt kom dock billigt undan – till skillnad mot alla de miljoner som dog direkt, långsamt pinades till döds eller drabbades av evig sorg. Allt detta bara för att alldeles för få tyskar hade lärt sig det viktigaste av Tio Guds bud: ”Du skall icke dräpa.”

Herr Arendt var dock inte en av dem!

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Henrik.jpg

Stöd de lokala verksamheterna

Ledare

Det kan inte ha undgått någon att många företag går på knäna på grund av Coronavirusets framfart. Därför är det ännu viktigare än vanligt att vi som konsumenter stöttar våra små lokala företag. Handla lokalt. Köp med en lunch eller middag till äldre släktingar eller vänner som inte bör lämna sitt hem i onödan. Låt bli att klicka hem grejer på nätet, bara för att tjäna ett par tior, utan handla dem lokalt om det du behöver finns i någon butik i närområdet.

Ingen vet om eller när hårdare restriktioner och rekommendationer kommer att införas. Ingen vet exakt hur länge viruset kommer att påverka hela samhället på ett sätt som för bara några månader sedan skulle ha framstått som fullständigt overkligt.

Det är lätt att pendla mellan panik och uppgivenhet över sakernas tillstånd. Är det något vi människor är riktigt dåliga på att hantera så är det osäkerhet. Det är en av anledningarna till att vi gärna ser sammanband där de inte finns. Det är också en av anledningarna till att många av oss just nu låter oss översköljas av intryck, åsikter och information. Ta en paus från flödet ibland. Uppdatera dig med myndigheternas rekommendationer.

I förlängningen riskerar naturligtvis även den tidning du läser just nu att påverkas av Corona. Torslanda-Öckerötidningen är ett litet företag som är beroende av våra lokala annonsörer. När pengarna sinar hos dem är kanske inte annonser i lokaltidningen det som de väljer att prioritera högst. Vi har sedan någon vecka tillbaka lanserat en kampanj som heter Lokalsupporter. Där kan du hjälpa till så att Torslanda-Öckerötidningen kan fortsätta att skriva om det som du tycker är viktigt lokalt, sådant som ingen annan media rapporterar om lika frekvent.

Tidningen försöker att arbeta på som vanligt. Jag skriver det här hemifrån. Kanske kommer inte våra reportrar eller säljare synas lika mycket ute som vanligt, vi kommer att i ännu större utsträckning än normalt använda telefon och e-mail för att fortsätta göra vår produkt.

Slutligen, ta hand om er och varandra. Om du känner dig frisk och kry, hör av dig till någon du känner som befinner sig i riskgruppen, eller till någon som arbetar inom vården eller något annat utsatt arbete som sliter extra på krafterna just nu, och kolla vad du kan hjälpa till med. Tillsammans, fast isär, kommer vi som samhälle att klara det här också.

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Conny.jpg

Musik och motorkultur hör ihop

Ledare

Musik och motorkultur hör intimt samman och för 50 år sedan blev detta faktum ytterst påtagligt. Den 19 januari 1970 når soundtracket från filmen Easy Rider guldskivestatus i USA. Detta är första gången ett popfilmssoundtrack lyckas med bedriften.

Filmen Easy Rider var annorlunda på många sätt. Musiken var exempelvis ett område där den bröt mot traditionen. Vanligtvis brukar musik specialskrivas till filmer men i det här fallet valde producent- och regissörsduon Peter Fonda och Dennis Hopper att använda sig av musik som redan fanns färdig på skiva. Ett undantag var Ballad of Easy Rider. Den skrev Bob Dylan ett kort utkast till, efter att ha blivit tillfrågad av Fonda, och som Roger McGuinn färdigställde. Dylans poetiskt vackra rader lyder:

”The river flows, it flows to the sea

Wherever that river goes, that’s where I want to be

Flow, river, flow”

Resten är alltså McGuinns ord.

Dylan själv ville inte kännas vid filmen eller ens att han hade med texten att göra, detta eftersom han ansåg att Easy Rider hade ett budskap som inte ingav hopp.

Eftersom McGuinns grupp, The Byrds, hade med ett par låtar i filmen och dessutom var stora på den tiden kan man säga att deras speciella ”sound” gav 60-talet en viss musikalisk inramning. Utmärkande var dels att McGuinn spelade tolvsträngad gitarr och dels att ljudet från den fick gå genom dubbla kompressorer för att få fram det speciella så kallade ”jingle jangle soundet”. Hans tolvsträngade Rickenbacker har i sig själv ett stumt ljud men kompressorerna fick fram den ringande ton vilken blev The Byrds signum. För den som själv vill prova finns nuförtiden en pedal som kallas Jangle box och som tar fram detta ”Byrdsljud” på ett enkelt sätt.

McGuinns tolvsträngade gitarr, en Rickenbacker 370/12 med tre mikrofoner, är en historia för sig. Modellen är utgången ur tillverkarens sortiment men finns som modell 360/12, med två mickar, och kostar då bortemot 50 000 kronor, om man ens kan få tag på någon. De tillverkas endast i små serier, varav endast några enstaka kommer till vårt land varje år.

Speciellt förtjusta måste Peter Fonda och Dennis Hopper ha varit i The Byrds version av Wasn’t Born to Follow – en sång skriven av de inte helt okända makarna Gerry Goffin och Carole King – och undra på det! Resandets nöjen har väl aldrig beskrivits vackrare:

Oh I’d rather go and journey                   Where the diamond crescents flowing    And run across the valley     Beneath the sacred mountain                                                                      And wander through the forest Where the the trees have leaves of prisms And break the light in colors That no one knows the names of

Ville gärna ut och fara

och till landet bara vara

och vandra genom dalen

nedanför de blåa bergen

och sen gå genom skogar

där som löv och träd i prismor

bryter ljuset uti färger

vars namn man inte känner

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Henrik.jpg

Världen håller andan

Ledare

Egentligen skulle den här ledaren handla om olika ansökanden om planbesked som just nu befinner sig på remiss från stadsbyggnadskontoret till berörda förvaltningar och myndigheter. Det börjar, som jag tidigare konstaterat på den här platsen i tidningen, röra på sig rejält nu när det gäller byggplaner i centrala och norra Torslanda. De flesta ansökningarna och skisserna är ett par år gamla, men först nu släpps de ut på remiss. (Ni kan läsa om några av dem längre fram i tidningen.)

Anledningen till att ”det släpps på bromsen” nu är förstås att Nya Älvegårdsförbindelsen gått in i genomförandestudiestadiet. En lösning av trafiksituationen längs Kongahällavägen har hela tiden angetts som nödvändig för att det ska få börja byggas mer storskaligt i området.

Men när jag skriver om den här ledaren på onsdag morgon, några timmar innan tidningens deadline den här veckan, känns det som om omständigheterna kring Coronaviruset, Covid-19, överskuggar allt – även på en lokaltidning som Torslanda-Öckerötidningen.

Kanske är situationen i Sverige och i världen helt annorlunda redan när ni läser det här om några få dagar.

Vad som riskerar att hända ur ett hälsoperspektiv ska och bör inte jag spekulera om. Jag konstaterar bara att även om man befinner sig utanför riskgrupperna och därmed möjligen inte riskerar att själv bli svårt sjuk, måste unga och starka personer begripa att de enkelt kan sprida smittan vidare.

Dödsfall av Covid-19-viruset är en sak. Men redan nu ser vi hur viruset påverkar ekonomin på ett globalt plan. I länder som hittills drabbats hårt ställs möten, konserter, sportevenemang in. Folk uppmanas att hålla sig hemma. Inom kort bör det komma beslut exempelvis om UD avråder utlandsresor generellt eller till vissa specifika områden. Kommer fotbolls-EM ställas in i sommar? Riskerar andra stora evenemang i Sverige och världen att ställas in/skjutas upp? I så fall under hur lång tid? Frågorna är oändliga och osäkerheten enorm.

Alarmism är sällan positivt. Som reporter måste man ganska ofta tänka på hur det man förmedlar tas emot och kan tolkas. Jag har varken kompetensen eller kunskapen att uttala mig tvärsäkert om något som rör Covid-19. Men att vi är bortom det stadiet då vi kunde tillåta oss att sitta och ”fikarumsspekulera” i huruvida viruset ”bara var som en vanlig influensa eller inte” är i alla fall ställt bortom alla mina tvivel.

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Conny.jpg

Var snäll mot kroppen och medmänniskorna

Ledare

För en månad sedan var det 112-dagen. Hjärt-kärlsjukdom är nämligen den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Många liv kan räddas genom att larma 112 vid misstänkt hjärtinfarkt, plötsligt hjärtstopp eller stroke. Vänta alltså inte – Ring 112! Ju snabbare den drabbade får behandling, desto större är möjligheterna att minska skadan på hjärtmuskeln vid hjärtinfarkt.

I Sverige lever 2 miljoner människor med någon form av hjärt-kärlsjukdom och över 30 000 människor dör varje år av hjärt-kärlsjukdom i Sverige. De dödligaste hjärt-kärlsjukdomarna är hjärtinfarkt, plötsligt hjärtstopp och stroke. Många av dessa problemen är livsstilsbaserade. Kostnaden för svenskarnas dåliga matvanor beräknas till 53 miljarder kronor per år. Det visar en ny analys i Hjärtrapporten 2019 som Hjärt-Lungfonden släppte för en tid sedan. Nu efterfrågar därför Hjärt-Lungfonden en nationell handlingsplan för att förbättra svenskarnas matvanor. Tack vare forskning som leder till bättre vård och levnadsvanor har dödligheten i hjärt-kärlsjukdom nästan halverats på 20 år. Men svenskarna blir allt mer stillasittande, motionerar mindre och äter allt mer ohälsosamt. Om vi inte förändrar vår livsstil riskerar den positiva trenden att brytas, menar experter på området.

Svenskarna äter sämst av alla nordbor, och mer än varannan invånare är överviktig. Forskning vid Lunds universitet visar att 6 400 svenskar i år beräknas att dö i förtid på grund av dåliga matvanor. Av dem kommer nio av tio att dö i hjärt-kärlsjukdom. I Hjärtrapporten 2019 har Hjärt-Lungfonden bett samma forskare att räkna på kostnaderna. Analysen visar att prislappen för våra ohälsosamma matvanor är hisnande 53 miljarder kronor – under ett år. Det är mer än statens sammanlagda utgifter för kultur, miljövård och migration under 2018 uppger föreningen.

Hjärt-Lungfondens generalsekreterare, Kristina Sparreljung, och ordföranden för Hjärt-Lungfondens forskningsråd, Jan Nilsson, skriver på Sydsvenskans och Helsingborgs Dagblads debattsidor om behovet av en nationell handlingsplan för att förbättra svenskarnas matvanor. – Regeringen måste göra det enklare att följa de nordiska näringsrekommendationerna. Tre konkreta förslag är att subventionera frukt och grönsaker, beskatta sockersötade drycker samt att initiera ett nationellt saltsänkningsprogram. Det vore inte bara en samhällsekonomisk investering, utan skulle även rädda tusentals svenskar från att dö i förtid, säger Kristina Sparreljung, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden. Hjärtrapporten 2019 ger en helhetsbild av de senaste forskningsframstegen och hjärthälsan i Sverige. Med Hjärtrapporten vill Hjärt-Lungfonden öka kunskapen om forskning och behandling av hjärt-kärlsjukdom så att fler ställer sig bakom kampen mot vår tids stora folksjukdomar.

Vad kan man då själv göra? Ja, råden är de samma som alltid: Rör på dig. Ät mer av: grönsaker, frukt och bär; fisk och skaldjur; nötter och frön. Men ät mindre av salt och socker samt nyttja alkohol och tobak restriktivt. Och, var snäll mot dina medmänniskor. Det vill säga, samma vanor som Monty Pyton rekommenderade i slutscenen i av sina filmer för flera decennier sedan. Inget nytt under solen, således!