Ledare/krönika

Vem tjänar på att hätska diskussioner, med liten eller ingen anknytning till fakta eller sanning, rasar på sociala medier? De som vill se ökad eller bibehållen polarisering, de som vill söndra och härska, skriver Henrik Edberg.
Ledare/krönika
https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2022/05/Krönika-Henrik-scaled.jpg

Det världspolitiska läget slänger sin tunga skugga över en annars behaglig semesterresa från Lilla London till Stora London för Torslanda-Öckerötidningens Henrik Edberg.
Ledare/krönika
https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Henrik.jpg

En valrörelse står inför dörren. Den här ledaren, krönikan, spalten eller vad man vill kalla det här utrymmet för lutar inte åt något håll partipolitiskt.

Dock håller jag valdeltagande och demokrati varmt om hjärtat. Det kan framstå som en banal utsaga. Men när man ser hur auktoritära vindar sveper över stora delar av den demokratiska världen, ingenstans mer uppenbart än i och med Rysslands angreppskrig i Ukraina, är det viktigare än någonsin att värna demokratin.

Torslanda-Öckerötidningen bevakar två väldigt olika kommuner när det kommer till lokalpolitik. Storstadskommunen Göteborg, där Torslanda med sina ungefär 25 000 invånare ibland nästan framstår som ett bihang och den lilla ökommunen Öckerö med sina omkring 13 000 invånare.

En majoritet av invånarna i både Torslanda och Öckerö röstade ”åt höger” i förra valet. Kristdemokraterna har, som de flesta läsare vet, en stark ställning i kommunen och styr tillsammans med Moderaterna och Liberalerna i Öckeröalliansen.

I Göteborg är allt mer komplicerat. Moderaterna styr i minoritet tillsammans med Liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Traditionellt är både Moderaterna och Liberalerna (större än rikssnittet) starka i delar av Torslanda, även om Socialdemokraterna brukar bli största parti i ett par valdistrikt i centrala Torslanda.

Sverigedemokraterna får också många röster i Torslanda. I förra valet hade det nystartade partiet Demokraterna sitt allra starkaste fäste i Hjuvik, där de blev det allra största partiet.

Det blir minst sagt intressant att se vilket parti som gör upp om just de väljarna som valde D i förra kommunvalet. Hårdraget skulle frågeställningen kunna vara:

Kommer D kunna behålla dem? Kommer de gå över till SD? Kommer de ”gå tillbaka” till M? Finns det något annat parti som lockar dem?

I veckans nummer publicerar vi del två i K-G Bergströms valskola. En mycket matnyttig artikelserie i tio delar som guidar läsaren i den lokala demokratins betydelse. Om ni missade del ett så går det förstås utmärkt att gå in och läsa den i förra veckans tidning i arkivet på tidningen.se.

Ledare/krönika
https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Henrik.jpg

När det svenska herrlandslaget i fotboll i förra veckan skulle spela, vad som visade sig vara en ovanligt gäspig playoff-match mot Tjeckien inleddes sändningen i TV4 med ett klipp från en presskonferens där förbundskapten Janne Andersson citerade Tage Danielsson.

”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande. Det kan vara tungt men man måste försöka. Om man ger upp och drunknar i sorgen ökar man världens elände.”

Citatet ska naturligtvis ses i skenet av att en fotbollsmatch, hur man än vänder och vrider på det, är något väldigt trivialt när det pågår ett fullskaligt invasionskrig i Europa.

Citatet är, precis som väldigt många citat av Tage Danielsson, både tänkvärt och älskvärt. Det går inte att låta livets alla sorger och världens alla grymheter ständigt tynga ner en om man som människa ska fortsätta att leva och inte bara överleva.

Trots det hickade jag till, när det några minuter senare i samma sändning, presenterades en sketch där Lasse Granqvist och David Hellenius, i vad som närmast skulle kunna beskrivas som en svensk mästerskapsfinal i självupptagenhet, gjorde reklam för underhållningsprogrammet Masked Singer, som av en händelse hade säsongspremiär i nämnda tv-kanal dagen efter fotbollsmatchen.

Jag hickade inte till för den hastiga vändningen mellan Janne Anderssons ”självinsikt” och Lasse och Davids flamsiga skämtande på något sätt kändes opassande i relation till vad som händer i Ukraina.

Inte heller för att jag verkligen tycker att Masked Singer är ett närmast obegripligt tv-format. Det är uppenbarligen underhållnings-tv som bidrar till att hålla glädjen levande för hundratusentals svenskar, åtminstone för en stund.

Det var snarare två personer som ville att det skulle handla om dem, inte om en fotbollsmatch, inte ens om det där tv-programmet som är en blandning mellan Teletubbies och en kapsejsad karaokekväll.

Det är förstås både ironiskt och till viss del förmätet av mig att kritisera Granqvist och Hellenius för upplevd narcissism, när jag själv sitter och kåserar i en tidning, även om Torslanda-Öckerötidningen inte riktigt har samma genomslagskraft som TV4. Ingen behöver dock tro att det handlar om avundsjuka från min sida. Snarare tvärtom.

Det fick mig att längta efter att skriva rak nyhetsförmedling. Inte tycka, ingen bylinebild.

Verka men inte synas.