Ledare En väl fungerande och attraktiv kollektivtrafik är en nödvändighet i en modern storstad. Turtäthet, snabbhet och komfort är viktiga beståndsdelar. Torslanda tillhör Göteborg, men utmaningarna för kollektivtrafiken påminner mycket om de som finns i kranskommunerna. De allra flesta Torslandabor tycks vilja ha en snabb och effektiv kollektivtrafik. Direktbussar till centrala staden, till Lindholmen och till Volvoområdet är återkommande önskemål. Förr i tiden, på exempelvis 1990-talet, stannade de direktbussar som fanns på befintliga hållplatser mellan Hornkamsgatan till Torslandakrysset för att sedan utan stopp gå in till Nils Ericsonsplatsen. Nu verkar kollektivtrafikstrategin för framtiden, vid 2035, göra gällande att kollektivtrafikresenärerna i Torslanda kommer att behöva vänja sig vid att oftare byta buss i Amhult. Det här är inte hundraprocentigt bekräftade uppgifter. Men de har cirkulerat under en tid. Mycket kan dock och kommer säkert hända under de kommande 16 åren. För varje byte riskerar man tappa potentiella pendlare, bekvämlighet och besvärlig väderlek spelar in. Vid Amhult Resecentrum måste du idag ta dig ungefär 150 meter ut till leden för att byta till vissa linjer. Med risk att missa den anslutande bussen. Pendelparkeringen vid Amhult är dessutom fullbelamrad redan idag och svår att bygga ut ytterligare, även om det förmodligen går att hitta lösningar om man är kreativ. Kommer du till en full pendelparkering med bilen är risken stor att du fortsätter resan till din slutdestination med bil, istället för att ta bussen som du hade tänkt från början. En annan förutsättning för god kollektivtrafik är att infrastrukturmöjligheterna går hand i hand med linjetrafikens utformning. Det pratas ofta om hur nya vägar riskerar att generera mer biltrafik – och så är det säkert. I Torslanda åker vi redan väldigt mycket bil. Frågan är om inte kollektivtrafiken skulle ha lättare att locka fler resenärer bland de som kör bil idag om till exempel tvärförbindelsen användes på ett effektivt sätt även ur ett kollektivtrafikperspektiv? Det samma gäller potentialen för att fler ska cykla. Ur min synvinkel finns gigantiska möjligheter för kollektivtrafiken och för cykelförespråkarna att utnyttja en tvärförbindelse. Cykelvägarna är inte utbyggda till Sillvik. En cykelväg längs tvärförbindelsen hade kortat resvägen avsevärt för cyklister till Volvoområdet och in till staden och för människor som på sommaren vill ut och bada i Sillvik. Kollektivtrafiken hade kunnat korta och snabba på resan till Volvo och centrala staden för åtskilliga tusentals boende i centrala Torslanda och södra Lilleby.

Ledare

Är Torslanda otryggt? Frågan har diskuterats bland annat på insändarsidan och i olika kommentarsfält på Facebook den senaste tiden.

Om man pratar med polisen så tycks det entydiga svaret vara nej. Torslanda är sett till invånarantalet en lugn stadsdel med förhållandevis få anmälda brott. De senaste veckorna har ungefär 80 anmälningar i veckan kommit in till polisen som härrör från Torslandaområdet. Det låter mycket, men många av dem är exempelvis parkeringsskador och trafikförseelser inom Volvoområdet, samt till exempel anmälningar om förlorat gods som inte klassificeras som brott av polisen.

Betyder det att det inte inträffar grova brott i Torslanda? Nej, det gör det naturligtvis inte. Det har under den senaste tioårsperioden exempelvis inträffat en handfull brott som varit såpass allvarliga att de blivit riksnyheter: 2009 brann Torslandaskolan ner, en bilbomb dödade fyra (varav ett litet barn) i Burrondellen 2015 och en skarp bomb hittades 2017 på mellanboendet i Lilleby.

Upplevelsen av trygghet grundar sig sällan i siffror och statistik. Trygghet/otrygghet grundar sig oftast i känslor. För någon känns det extremt otryggt att ensam passera genom Amhults undergång vid midnatt en helgkväll. För någon annan känns det inte det minsta otäckt.

Egentligen kanske frågan i inledningen av den här texten är felställd. Oron många känner grundar sig i vart samhällsutvecklingen är på väg. Kommer Torslanda i framtiden bli skådeplatsen för den typen av brott vi med jämna mellanrum läser om från andra städer och stadsdelar? Det svaret har ingen. På den ena politiska flanken flaggas det för den risken, medan den andra flanken gärna visar statistik som visar att de grövre brotten minskar i Sverige jämfört med tidigt 1990-tal.

På augusti månads nämndmöte diskuterades situationen i Amhult. Det beskrivs ofta vara stökigt kring resecentrumet. Ett par rån har anmälts. Ungdomssekreterare har rapporterat om fall av narkotikaförsäljning och narkotikabruk. Den politiska diskussionen om situationen i Amhult kom i mångt och mycket att handla om resurser. Har stadsdelen råd att köpa in väktare, och är det i så fall motiverat att sätta in dem just där på bekostnad av något annat? Klarar man sig med att ideella krafter går samman?

Samtidigt som nämndmötet ägde rum i Vingen hade Trygg i Västra Hisingen kallat föreningarna i Torslanda till ett informationsmöte i en annan lokal i samma fastighet. Kontakt hade tagits med samtliga föreningar i Torslanda om möjligheterna att som förening trygghetsvandra i Torslanda mot viss ersättning. Uppslutningen på det mötet blev minst sagt skral. Och i skrivande stund har inte en enda Torslandaförening visat intresse för att föreningsvandra i trygghetsskapande syfte.