Gott nytt 2020!

Ledare

Så här vid årsskiftet och decennieskiftet är det lätt att tänka tillbaka på året som gått. En kort och kärnfull sammanfattning av 2019 i Sverige kan se ut som så: bilbränder, explosioner, skjutningar och våldtäkter. Men som inte detta var allvarligt nog, pekar Jan Jörnmark – ekonomhistoriker, fotograf och författare – på andra problem när vi nu går in i 20-talet. I ett par debattartiklar i tidningen Dagens Industri skriver han bland annat:

”På nyåret 2020 befinner sig Sverige i kris. Landet är sedan sex decennier kluvet i en strukturomvandlingsprocess som vi visat en uppseendeväckande oförmåga att möta. Rötterna finns i globaliseringen och digitaliseringen som skapat globala pris- och räntenivåer som det inte går att avvika från i någon större utsträckning… Den här förändringsprocessen har sedan mycket länge kluvit Sverige och hela västvärlden. Storstäder har gynnats, samtidigt som traditionella gruv- och industribygder fallit ned i stagnation som de sista åren hotar att gå över i akut kris, när migrationen skapat ytterst svårbemästrade problem. Parallellt med det har de sociala och ekonomiska skillnaderna ökat även i de gynnade områdena.”

”Decennierna sedan dess (90-talet) har fortsatt att präglas av vår dubbla näringsstruktur: långt mer än halva landet är en struktursvag bruks- och glesbygd, medan enstaka storstäder kunnat växa mycket snabbt i den globaliserade ekonomin. Oförmågan att se konstruktivt på den här motsättningen har de senaste decennierna växt till landets viktigaste ekonomiska, sociala och politiska problem.”

”Under krisen gick den (svenska produktiviteten och konkurrenskraften) inte längre att dölja och 1992-94 försvann drygt en kvarts miljon industriarbetstillfällen. Trettio år senare har fortfarande nästan hälften av de svenska länen en lägre sysselsättning än de hade innan krisen.” 

”… inleddes en flyktinginvandring som lett till rena kristillstånd i ett stort antal av landets absolut svagaste kommuner. Alla dessa ”utmaningar” hänger samman med oförmågan att hantera globaliseringen. Att upprepa ”Vi kunde inte förutse” som ett mantra löser inga problem. Både storstäderna och glesbygden behöver snabbt en konstruktiv politik för att ta oss vidare i den strukturomvandling som landet befinner sig i. Olyckligtvis finns det mycket litet som antyder att vi är på väg åt det hållet.”

Det han skriver berör i hög grad även oss bohusläningar. För mellan åren 1991-2017 har befolkningsantalet mellan Sotenäs i norr till Orust i söder förändrats med 0 procent eller rentav minskat – en befolkningsutveckling det området delar med stora delar av Sveriges inland och Norrland. Lägg därtill att i denna del av vårt landskap, samt Tjörn, var 2017 26-34 procent av befolkningen över 65 år. I Bohusläns nordligaste och sydligaste del befinner sig befolkningstillväxten i spannet 1-34 procent.

Men Jörnmark stannar inte där. I en annan debattartikel i samma tidning, betitlad Låt inte Göteborg bli som Detroit, skriver han:

”Kriminaliteten är en del av en kontinuerlig förändring av Sverige som politikerna inte vill diskutera. För att ana hur strukturell en sådan här utveckling är kan man studera hur invånare har flytt från Detroit på grund av den organiserade brottsligheten.”

”Det var en stor fördel att ha rört sig så mycket i Detroit för att känna igen den förändring som startade då. En migrationsvåg av den tyngd vi fick 2015–2016 ställer enorma samhällskrav på en mängd plan. Det som krävs är bostäder och arbeten men också kulturell och språklig integration. Och då är det enkelt att se att det vi mötte för fem år sedan i Sverige ställde mycket högre krav än den inre migrationen i USA på 1950- och 1960-talen, när man delade språk och det fanns gott om arbeten. Det vi skulle göra var att integrera hundratusentals människor med annorlunda och icke-sekulariserade kulturer i ett samhälle där det på 2010-talet för första gången sedan 1970-talet inte heller fanns tusentals tomma lägenheter i ”miljonprogrammet”.

God fortsättning på det nya året och decenniet.

Vem i hela världen kan man lita på?

Ledare

”Vem i hela världen kan man lita på”, sjöng Hoola Bandoola Band. En mening vi ständigt har all anledning att fundera på. Nyligen kom en dom som borde ha blivit en jättenyhet i alla medier som vill delta i en seriös samtidsdebatt men som lyckades (?) hamna under radarn.

Många, om inte de flesta, som hävdar att jorden snabbt blir varmare på grund av framförallt koldioxidutsläpp bygger sina slutsatser på den så kallade ”hockeyklubbskurvan”. Den visar ett tämligen jämnt klimat sedan tusentals år tillbaka i tiden men nu gör den, i stort sett, raka kurvan ett plötsligt hopp mot slutet och visar på drastiskt höjda temperaturer i en nära förestående framtid.

Det var den amerikanske klimatologen Michael Mann som försåg FN:s klimatpanel med denna rapport. Manns statistik är så att säga grundbulten i den ganska ensidiga offentliga klimatinformation vi nu får. Den grundar sig på modeller, som enligt andra visat sig stämma illa med verkligheten. Allt som påstås om koldioxidens och människans påverkan på klimatet bygger nämligen på denna graf.

Förvisso är det så att nästan ingen expert i frågan förnekar koldioxidens temperaturhöjande påverkan men en del av dessa menar att den är liten och att de naturliga förändringarna är större. Och eftersom klimatfrågan skapar ångest, inte minst bland de unga, är det allvarligt att denna nyhet försvann.

Så här är läget: Tim Ball, professor från Kanada, ifrågasatte de FN-rapporter som byggde på Michael Manns rapporter. Han anmälde Mann för bedrägeri. Mann kontrade i sin tur genom att anmäla Ball för förtal. En långdragen rättegång inleddes. Domstolen dömde Mann att presentera de rådata han hänvisade till men han vägrade att lämna ut materialet. Nyligen kom domstolens utslag, som dömer till Tim Balls fördel och Mann tvingas betala miljonbelopp i rättegångskostnader. Han är alltså dömd för vetenskapligt bedrägeri!

Tim Ball är emellertid inte ensam i sin kritik. Under förra året publicerades drygt 500 vetenskapliga rapporter som är kritiska till FN:s klimatlarm. På punkt efter punkt tillbakavisas domedagsprofetiorna om jordens snart förestående undergång beroende på klimatförändringar.

Vi har pratat med Fotöbon Stig Ottosson om striden mellan Ball och Mann. Stig har varit professor i både Sverige, Norge samt Tyskland och har mångårig erfarenhet från forskarvärlden. Stig reagerade på domstolsutslaget.

– Mann både vägrade att lämna ut rådata och beskriva sin beräkningsmodell. Således är det omöjligt för andra vetenskapsmän och experter att kontrollera Manns kurvor. Inget bra tecken. Har han rent mjöl i påsen har han inget att frukta. Så länge han inte lämnar ut materialet finns det ingen grund att stå på. Inom forskarvärlden är det strikta regler som gäller och man är noga med källgranskning.

– Naturligtvis är det bra att människor blir medvetna om miljöfrågor, det är viktigt. Men jag vill inte att de som förnekar våra miljöproblem får vatten på sin kvarn, för detta är ett svinhugg mot miljörörelsen. Han borde helt enkelt tvingas att lämna ut sina data.

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/11/DSC_3753-scaled.jpg

Radiostyrt i Öckerö RC-klubb

Öckerö En modellsbilklubb har bildats i kommunen och racet är nu i full gång.
https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/11/Tommy-liten.jpg

Tommy dog inte förgäves

Torslanda Familjen Nilssons son, Tommy, dog av en överdos och fallet fick konsekvenser av oanat slag. Han fick en lag uppkallad efter sig, en lag som som räddat många liv.
https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Conny.jpg

Människan spår men Gud rår!

Ledare

Världens undergång är nära! Och det har den alltid varit. Massutdöende eller massdöd kallas de händelser i jordens historia då hela grupper av organismer dött ut under en relativt kort tidsrymd. Ända sedan livets uppkomst har det inträffat flera massutdöenden, där arter försvunnit i mycket högre takt än normalt. Observera, att arter dör ut är alltså något normalt. Lika normalt är också att nya arter uppstår.

Rent generellt pratar vi om fem perioder av massdöd, och dessa fem anses allmänt tillhöra de viktigaste. Det så kallade perm-trias-utdöendet inträffade för 251 miljoner år sedan, då ungefär 95 procent av alla havslevande arter dog ut. Detta är det största massutdöendet i jordens historia. 53 procent av de havslevande familjerna raderades ut, 84 procent av de vattenlevande släktena och uppskattningsvis 70 procent av de landlevande arterna såsom växter, insekter och ryggradsdjur. Totalt överlevde kanske endast 10 procent av alla arter!

Senaste massutdöendet inträffade för omkring 65 miljoner år sedan, då bland annat dinosaurerna försvann. Just det utdöendet har fått mest uppmärksamhet i modern tid trots att ”bara” 50 procent av alla arter då dog ut.

Fastän människan har förökat sig som ”Egyptens gräshoppor” har även mänskliga civilisationer drabbats av kollapser. En av de större drabbade de östra delarna av Medelhavsområdet runt år 1200 innan vår tideräkning, då de flesta statsbildningar i det området gick under. Egypten överlevde men gick kraftigt försvagat ur krisen och hämtade sig aldrig helt tillbaka till sin forna glans. Egypten är förövrigt den äldsta mänskliga civilisationen (gott och väl 3000 år) vi känner till medan katolska kyrkan är den äldsta organisationen (2000 år gammal).

Varför kommer jag då in på dessa undergångstankar? Jo, i dag är det den 13 november och just den dagen skulle jorden gå under år 1648. Åtminstone hade den lärde riksantikvarien och fornforskaren Johannes Bureus (1568 - 1652) sagt så. Med hjälp av bibliska profetior hade han räknat ute att den yttersta domen stod för dörren. I början av det året gav han ut en skrift om undergången. Varför någon ville köpa den kan man ju undra, med tanke på att slutet ändå stod för dörren! Gamle Herr Bureus var så säker på sin sak att han slog vad med sin argaste konkurrent, en apotekare vid namn Simon Wolimhaus (1601 - 58), som spådde att undergången skulle ske ett halvår senare. De båda trätobröderna satte sina respektive hus i pant. Domedagen stod alltså för dörren och när den utsatta dagen kom drog ett svårt oväder bittida fram över stora delar av landet… men frampå dagen klarnade vädret upp. Därmed ställdes Johannes Bureus på bar backe! Drottning Kristina skänkte emellertid honom en ny gård och räddade denne vittre man från ett liv i misär.

Ja, ni vet hur det är: ”Människan spår men Gud rår”.

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/11/Foto-Palle-Skydrol_Dykare.jpg

Dykare städar under ytan

Hönö Havet är djupt och döljer därför många hemligheter och en hel del skräp.

Förtydligande

Öckerö I artikeln Modulbostäder till nyanlända uppgavs förra veckan: ”Fastighetsägaren har valt att avsluta avtalet…”
https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/06/Ledarevinjett-Conny.jpg

Erasmus – Europas lärare

Ledare

Ibland kommer man över en bok som är svår att lägga ifrån sig. Så var fallet när min son för en tid sedan kom förbi med en ”nådig lunta” på drygt 340 sidor och sa: ”Pappa, den här ska du läsa!” Sonen driver ett bokförlag och har därför koll på en del nyutgivning. Nu hade han köpt och läst Nina Burtons bok med den märkliga titeln Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam (c:a 1466-1536), humanismen och 1500-talets medierevolution – det vill säga boktryckarkonstens utveckling i skarven mellan medeltiden och den nya tiden.

Tillfället passade utmärkt. Senaste boken var precis utläst samtidigt som jag i många år har tänkt att sätta mig djupare in i personen Erasmus. Mina kunskaper om honom byggde uteslutande på den undervisning jag fått i den gamla allmänbildande realskolan. Mina erinringar rörde sig om hans humanistiska författarskap, att han kallades Europas lärare och inte minst att han tagit sig namnet Desiderius – Den efterlängtade. Var inte det ett namn så säg!

Erasmus levde i en turbulent tid och sökte förena den kristna tron med antikens bildning. Genom utgivningen av Nya Testamentet grekiska originaltext parallellt med en ny latinsk översättning år 1516 inledde han en ny epok i bibelöversättningens och det vetenskapliga bibelstudiets historia. Verket blev grunden till William Tyndales engelska översättning och Martin Luthers tyska översättning.

Erasmus kom att stifta bekantskap, och i vissa fall inleda en livslång vänskap, med många av de ledande personerna inom konsten och den omvälvande förändring av idévärlden och det religiösa livet som ägde rum i Centraleuropa vid den tiden. Som den flitige brevskrivare han var (skrev uppemot 60 brev om dagen) kom Erasmus att bilda navet i en brevväxling mellan mer än femhundra av samtidens främsta tänkare. Omkring denne renässansmänniska samlades kulturella storheter som Albrecht Dürer, Hans Holbein d.y., Thomas More…

Trots att han hela livet förblev den katolska kyrkan trogen ägnade han stora delar av sitt liv åt att kämpa för kyrkliga reformer. Drygt femton år innan Martin Luther publicerade sina berömda 95 teser formulerade Erasmus en liknande kritik mot den senmedeltida romerska kyrkan. Hans kritik av kyrkliga missförhållanden och religiös förflackning beredde vägen för reformationen men han kom på kant med Martin Luther. Erasmus eftersträvade reformer inom kyrkan – inte en splittring av den.

Har då hans tankar någon relevans i dag? Absolut! Erasmus betonar exempelvis att man inte ska vara rädd för att ha en avvikande ståndpunkt. Att kunna motsätta sig massans agerande och åsikter, var viktigt för honom.

Så har vi hans Adagia! Boken där han samlade flera tusen antika grekiska och latinska ordspråk, uttryck vi använder än. Tacka honom om du exempelvis känner igen: Tiden läker alla sår, Sov på saken, Slå två flugor i en smäll, Lättare sagt än gjort, Det går inte att lära gamla hundar sitta, Sådan fader sådan son…

Utbytesprogrammet Erasmus är uppkallat efter honom och flera skolor och universitet bär denne intellektuelle gigants namn. Så nog lever han än – Den efterlängtade.

https://www.tidningen.se/wp-content/uploads/2019/10/Svenska-fast-löp.jpg

Mäklare plockar skräp

Torslanda Nu när ”skräpplockarveckan” är över har vårt område blivit renare samtidigt som Barncancerfonden och närmiljön är vinnare.