Det är svårt att förutse vad som händer när en främmande art etablerar sig i en ny miljö. Men det finns ofta kända risker från andra områden med liknande förhållanden som de svenska. Det är inte alla främmande djurarter som introduceras till vårt land som är invasiva, och därmed farliga för den biologiska mångfalden, utan endast ungefär tio procent.
Under senare år har Havs- och vattenmyndigheten kampanjat för att höja allmänhetens medvetenhet kring de invasiva arterna. Inför sommaren i år bad man allmänheten att rapportera via hemsidorna rappe.nu och invasivaarter.nu som båda är kopplade till Artportalen.
Mellan 2016 och hittills i år har åtta stycken invasiva arter rapporterats i vattnen kring Öckerö kommun och längs Hisingens kuststräcka:
- Stillahavsostron (46 stycken inrapporterade fall 2016-2021 i Öckerö och längs Hisingens västra kuststräckning, se karta.)
- Svartmunnad smörbult (29 stycken)
- Blåskrabba (23 stycken)
- Småprickig penselkrabba (16)
- Slät havstulpan (4)
- Amerikansk kammanet (3)
- Signalkräfta (2)
- Amerikansk knivmussla (1)
- – Artantalet är det förväntade för perioden. Men en oroväckande aspekt är att blåskrabba och småprickig penselkrabba är nya arter som och nu sprider sig fort. Blåskrabban dök upp för första gången 2014 och penselkrabban år 2016, säger Erland Lettevall.
Särskild oro kring tre arter
Erland Lettevall pekar ut just de två krabbarterna och den svartmunnade smörbulten som de arter om han känner störst oro kring.
– De här krabborna medför en hög risk att påverka och strukturera om ekosystemet och den biologiska mångfalden i vårt hav. De påverkar bland annat mollusker, fiskar och alger och slår undan arter som upprätthåller stabilitet i ekosystemet. Det kan få stora konsekvenser.
– När det gäller den svartmunnade smörbulten har vi haft en stor och snabb spridning hela vägen från Västerhavet till Bottenvikens kust som pågått under 2000-talet. Smörbultens snabba spridning medför samma höga risk som krabbarterna och den visar också tendenser till att sprida sig uppströms i sötvatten och finns idag i brackvatten.
Tre olika forskningsprojekt har nyligen startats för de här tre olika kustarterna som ses som särskilt problematiska. Det är svårt att göra något åt själva spridningen i havet, så forskningen inriktar sig främst till att finna förebyggande åtgärder samt att följa upp och förstås effekterna av spridningen.
Risker med invasiva arter
Sverige är med sitt nordliga läge relativt försonat från främmande arter. Kilimatförändringarna som leder till att det blir varmare kommer dock med stor sannolikhet innebära att Sverige drabbas i större utsträckning i framtiden.
De främmande och invasiva arterna utgör i huvudsak tre risker.
- Hot mot den biologiska mångfalden
Främmande arter kan slå ut eller tränga undan naturligt förekommande, inhemska arter och påverka balansen i hela ekosystemet. De kan även bidra med konkurrens om föda och utrymme som förändrar livsvillkoren för inhemska arter. Främmande arter kan även bilda hybrider med inhemska arter. Det kan leda till förlust av genetisk variation och till att arter inte behåller samma förmåga till anpassning till miljön de lever i. Främmande arter kan också sprida smitta och parasiter som kan vara skadliga eller dödligt farliga för inhemska arter.
- Hot mot människors hälsa
Spridningen av främmande arter kan orsaka hälsoproblem för människor. Det handlar då om sjukdomsframkallande mikroorganismer som bakterier och virus och giftbildande växtplankton. Dessa kan till exempel spridas med fartygens barlastvatten.
- Hot mot människors ekonomi
Kommersiellt viktiga arter kan trängas ut och kanske försvinna helt. Även odlingar av fisk och skaldjur kan skadas av parasiter och av giftiga alger. Turism och friluftsliv kan försämras eller förstöras av främmande arter. Massiva bestånd av vattenväxten kan ödelägga badstränder och fiskevatten.
Allmänhetens rapportering viktig
Arbetet med att motverka invasiva arter bygger till stor del på det som rapporteras in från allmänheten. Det hjälper både förvaltning och forskning, enligt Erland Lettevall. Det är viktigt att tidigt förstå förändringar för att kunna sätta in åtgärder. Mer kontrollerade åtgärder kommer senare i processen.
– Allmänhetens medvetenhet och kunskap har ökat. Men naturligtvis utgör rapporteringen vi får in bara fragment. Det är omöjligt att göra en skattning av hur stor del av populationen av en specifik art som rapporterats in. Under somrarna märker vi att många barn och föräldrar är ute och fiskar krabbor och där finns definitivt en ökad insikt att man ska rapportera krabbarterna som inte är våra inhemska strandkrabbor, säger Erland Lettevall.
