I Trafikverkets femte delrapport i åtgärdsvalsstudien om trafiken längs väg 155 redovisas samhällsekonomiska kalkylresultat för de olika utredningsalternativen UA1, UA2 och UA3. Störst samhällsekonomisk lönsamhet har UA3-alternativen Gul och Ljusblå som innefattar fast förbindelse.
Trafikverkets femte delrapport, den sista innan slutrapporten som förväntas bli klar i slutet av juni, syftar till att beskriva resultaten från de samhällsekonomiska analyser som har genomförts för de olika utredningsalternativen.
– Beräkningarna av de samhällsekonomiska effekterna för de olika utredningsalternativen, UA1-UA3, sker på ett likvärdigt sätt som för alla större infrastrukturprojekt runtom i Sverige. Detta för att olika investeringar ska kunna jämföras med varandra, säger Patrik Benrick, utredningsledare på Trafikverket.
Beräknas över 60 år
I en samhällsekonomisk bedömning ingår både sådana effekter som är beräkningsbara och sådana som inte är beräkningsbara.
– En viktig utgångspunkt för analyserna är antaganden om markanvändning, hur många invånare, bostäder och arbetsplatser som finns inom till exempel en kommun, för år 2040. Ingångsvärdet för Öckerö kommun och de delar av Västra Hisingen som ligger väster om cirkulationen i Bur är alltså år 2040. Effekterna av en investering beräknas över en period om 60 år och samtliga utredningsalternativ jämförs med samma jämförelsealternativ, säger Patrik Benrick.
Den samhällsekonomiska kalkylen ger vid handen att UA1, som bland annat innehåller ett flertal mindre åtgärder längs sträckan väster om Bur, är samhällsekonomiskt lönsam, främst baserat på restidseffekter. Investeringskostnaden är också relativt låg. Den totala kostnaden för identifierade åtgärder är 70-75 Mkr.
När det gäller UA2 innebär det alternativet små förändringar och små effekter.
UA2 medför en viss överflyttning till kollektivtrafik, men har en hög investeringskostnad i förhållande till de nyttor som alternativet genererar. Slutsatsen blir att alternativet inte är samhällsekonomiskt lönsamt.
När det gäller UA3 har resultat för alternativen gul och ljusblå jämförts med jämförelsealternativen. För båda alternativen visar analyserna att med förbättrad tillgänglighet, som i UA3, så ökar antalet resor som görs.
När det gäller den gula sträckningen, som bland annat innebär en 600 meter lång tunnel under Hästeviksberg, visar resultatet att åtgärden har en hög samhällsekonomisk lönsamhet, men samtidigt att den skulle innebära stora förändringar. Den skulle medföra stora restidseffekter och bidra till ökad tillgänglighet. Alternativet skapar större nytta för biltrafiken jämfört med kollektivtrafiken. Investeringskostnaden är hög, men till följd av att UA3 Gul antar en avvecklad färjetrafik motsvarande en besparing på drygt tre miljarder (3 046 Mkr) kronor över hela kalkylperioden blir drift- och underhållsposten starkt positiv.
Det ljusblå alternativet, som skulle innebära en breddning till ett tredje körfält på dagens Hjuviksvägen, innebär i stort sett samma restidseffekter och kostnadsbesparingar som det gula alternativet jämfört med fortsatt färjetrafik. Alternativet gynnar dock kollektivtrafiken mer än biltrafiken. Detta bedöms vara det mest samhällsekonomiskt lönsamma alternativet sett till de beräkningsbara effekterna.
Inbesparade färjekostnader
– Att UA3 har hög samhällsekonomisk lönsamhet beror i huvudsak på två stora effekter: Stora restidsvinster för både kollektivtrafik och bilresor, samt inbesparade kostnader för färjetrafiken, säger Patrik Benrick.
– Det är viktigt att ha med sig att de olika utredningsalternativen ger olika förutsättningar för de olika trafikslagen – kollektivtrafik, biltrafik, gång och cykel. UA1 innebär inga större förändringar jämfört med idag. UA2 innebär inga förändringar på systemnivå, men ger större kapacitet än idag. Det innebär att effekterna av UA1 och UA2 inte blir så stora. I UA3 däremot sker en större förändring på systemnivå. I UA3 får samtliga trafikslag tydligt förändrade förutsättningar, till exempel minskade restider. Det gör att resultaten för UA3 sticker ut.
Avslutningsvis konstaterar delrapporten att det är viktigt att en samlad effektbedömning av de olika utredningsalternativen även behöver innefatta sådana effekter som inte går att beräkna, vilket exempelvis innefattar intrång i naturmiljö och bebyggelse, innan det går att bedöma huruvida något utredningsalternativ är att föredra framför ett annat.
För att utforma en långsiktigt hållbar lösning för tillgängligheten och förbindelsen mellan Göteborg och Öckerö, studeras inom åtgärdsvalsstudie väg 155 Torslanda–Öckerö tre huvudsakliga utredningsalternativ. Dessa tre utredningsalternativ har två principiellt olika inriktningar:
Inriktning 1: Möjliggöra ett förändrat resande inom ramen för dagens transportsystem.
Inriktning 2: Utöka kapaciteten i transportsystemet och möjliggöra ökad kvalitet i kollektivtrafiken.
Utredningsalternativen innebär i korthet:
UA1: Fokus på omställning av resbeteenden för pendlingsresenären, inom befintligt transportsystem.
UA2: Utöka dagens transportsystem (väg och vägfärjor).
UA3: Etablera nytt transportsystem (fast förbindelse), som ersätter färjetrafiken.
Källa: Trafikverket