Det är bråda dagar för Öckerö kommuns säkerhetsskyddschef Andréas Alderblad. I och med kriget i Ukraina har frågan om kommuners beredskap både inför kriser och det flyktingmottagande som påbörjats runt omkring i Sverige aktualiserats. Det handlar först och främst om att se till att de som kommer hit får tak över huvudet, mat samt rutiner för skolverksamhet och vård.
– Just nu befinner vi oss i den första fasen kan man säga. Det handlar om att massflyktingsdirektivet tillämpats för första gången. Ukrainska flyktingar kommer hit och vi samarbetar inom kommunens organisationer med bland annat kyrkan genom öarnas kristna råd för att organisera mottagandet, säger Andréas Alderblad.
Samtidigt som flyktingmottagandet inletts i kommunen pågår en diskussion om kommuners beredskap och förberedelser vi kriser som kan uppstå. En diskussion som intensifierats den senaste månaden, men som alltid funnits med i kommunens planering, menar Andréas.
– Redan i början av pandemin märkte vi att beredskapen inte var som den borde. På nationell nivå blev det till exempel tydligt hur vi stundtals saknade skyddsutrustning. Jämför det med ett land som Finland som redan hade nationella lager, så låg vi efter där.
Hur skulle du säga att kommunens beredskap inför en eventuell kris ser ut?
– Vår beredskap är god. Vi har en plan och en uppbyggd beredskap, något vi hade redan innan konflikten började. Och exakt hur den ser ut eller vilka detaljer som finns om de olika beredskaperna kommunen arbetar utifrån är bäst om den hålls hemlig. Är man en antagonist så kan det vara bra att känna till dessa planer. Det vill inte vi.
Har kommunen ökat sin beredskap efter Rysslands invasion av Ukraina?
– Det finns självklart saker som vi ser över. Det gör vi i vårt kontinueliga arbete. Men exakta detaljer om vad, det kan vi inte gå in på. Men det handlar om att sätta ett större fokus på det civila försvaret.
I mitten av februari kunde vi på Torslanda-Öckerötidningen rapportera om att det endast finns ett skyddsrum i Öckerö kommun. Ett skyddsrum som beräknas kunna hushålla 120 personer vid ett eventuellt behov. Skyddsrummen utgör en del av den beredskap som finns i kommunen. Men det tar inte slut där. Hur en kommun förser sina invånare med vatten, mat, transport och sjukvård är minst lika viktiga. Och även där finns det färdiga planer, menar Andréas.
– Det handlar om att vi säkrar de delarna av beredskapen genom olika avtal och planer. Hur vi arbetar med transport, logistik, sjukvård och det kommunala ansvaret vid en kris ligger högt på agendan. Men vi har också begränsningar som vi måste ta hänsyn till. Vi är en ö-kommun, i mångt och mycket beroende av färjan. Så vi får arbeta utifrån att göra beredskapen så god vi kan efter kommunens förutsättningar.
På många sociala medier lyfts röster om icke-existerande skyddsrum, VMA-system som inte fungerar och en känsla av oro ligger och pyr. Är det rimligt att vara orolig?
– Det är vi väl alla på ett sätt, även du och jag. Jag bor också här ute och ser vad som händer i världen. Men det handlar om att hänga med i omvärldsläget och, och detta är viktigt, se till att förhålla sig källkritisk till den information eller desinformation om man kan möta i olika forum. Att sprida falsk information kan bli farligt.
Andréas uppmanar även invånare att se till att följa de rekommendationer som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) arbetat fram om att klara sig i sju dagar med bland annat vatten, mat och värme.
– Se över den egna beredskapen där hemma. Vi lever idag i ett just in time-samhälle där man går raka vägen till butiken för att köpa det man behöver. Så kan man inte alltid tänka. Den dagen någonting händer, till exempel om strömmen går, behöver man ha förberett sig.
Har du själv en beredskap för att klara en vecka?
– Ja, det har jag, avslutar Andréas Alderblad.
Vad händer om en kris uppstår?
Oväder, naturkatastrofer, strömavbrott eller förorenat dricksvatten. Krig eller andra kriser. Det finns många senarior där samhällets krisberedskap ställs på prov.
Det är kommuner som är grunden för samhällets krisberedskap, går det att läsa på krisinformation.se. Där står det också skrivet att ”enligt lagen är kommuner skyldiga att förbereda sig och ha en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras”. Det är en del av vad som på nationell nivå ingår i det som kallas de tre grundprinciperna: ansvars-, likhets- och närhetsprincipen.
Ansvarsprincipen bygger på att den som under normala förhållande har ansvaret över en verksamhet även i en krissituation skall ha det. Som exempel är det alltså upp till sjukvården att fortsätta ha hand om vården, även vid en kris. För en kommun innebär det att skolan, äldreomsorg och liknande måste upprätthållas även vid kriser.
Det hänger ihop med Likhetsprincipen, som bygger på att verksamheten ska fungera på liknande sätt som under normala förhållanden. Det kan vara att fortsätta, om det är möjligt, med verksamheten i samma lokaler.
Närhetsprincipen bygger på att en kris skall hanteras av de närmsta. Det är inte alltid upp till staten att komma in och hjälpa till vid en kris. En kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda, samt de ansvariga. I första hand är det den drabbade kommunen och den aktuella regionen som ska leda och arbeta med en insats vid en kris och när de lokala resurserna inte längre räcker till kan det bli aktuellt med statliga insatser.
Öckerö kommun och Göteborgs kommun har även samarbeten mellan kommuner och regioner samt Länsstyrelsen och militärregion väst för att få en samstämmighet och för att kunna ge korrekt information vid beredskapsfrågor.
