Torslanda som ett eget administrativt begrepp upphörde vid årsskiftet. Jag upplever det frustrerande. Numera ingår Torslanda tillsammans med Biskopsgården i stadsdelen Västra Hisingen.
Stadsdelens ansvariga chefer sitter i Biskopsgården. Vingen, som tidigare var Torslanda stadsdelskontor och administrativa och politiska maktcentrum, kallas nu ”spökhuset”. Där finns inte längre de chefer som tar de övergripande besluten för Torslanda. De politiker som tidigare hade Torslandas bästa för ögonen är nu färre och uppblandade med politiker från Biskopsgården som skall vara med och ta beslut om Torslanda som de knappt besökt.
För tusen år sedan fram till freden i Roskilde 1658, 35 år efter att Göteborg grundades, tillhörde Torslanda och Björlanda socken Norge. 1952 bildades Torslanda kommun av dessa socknar. Volvo byggde sin nya fabrik i Torslanda kommun. Kommunen lät bygga ett centrum och flerbostadshus vid Torslanda torg och intill Domarringsvägen.
1967 tvångsinkorporerades Torslanda kommun till Göteborg under stort motstånd från Torslandas politiker. Sedan dess har befolkningen nästan fyrdubblats. Här bor snart 25 000 invånare, dubbelt så många som i grannkommunen Öckerö en kommun som klarar sig väl trots att de har så få invånare jämfört med Torslanda (se ett inlägg från Öckerö kommunstyrelseordförande på sid 11).
Torslanda skulle klara sig bra som egen kommun och de flesta tycks vara för ett återbildande. Det vanligaste svaret varför man är emot är från pensionärer som är rädda om sitt frikort på Västtrafik. Man vill hellre åka gratis under vissa timmar på dygnet än att veta att man kan få bo kvar i sin hembygd och få bo tillsammans med den man är gift med när man hamnar på ”hemmet”.


Kommentarer
(0)