Vägen upp till sporthallen är oplogade trots att det larmats till ansvariga dagen innan. Min fyrhjulsdrivna bil plöjer sig fram uppför backen till sporthallen. När jag öppnat hallen och plockat in allt börjar de första föräldrarna som skall ha förmiddagspasset anlända. Men det är problem med snön. Bilar kör fast. Det blir kö. En snöplog, som borde varit där ett par timmar tidigare, kom. Efter mycket bök och dirigerande löser det mesta upp sig och den första matchen kan börja i tid. Engagerade föräldrar ser till att allt fungerar med inträde, caféservering, resultat- och tidsredovisning. Jag åker ner till Torslandahallen där det kryllar av spelare, ledare, föräldrar och funktionärer. Snön ställer till enorma problem med parkeringen men alla tycks ha hög acceptans och allt löser sig. I cafeterian är det full frenesi. Kaffe skall serveras till morgonsugna föräldrar som kört dit sina barn. I hallarna är matcherna i full gång. Ledare och spelare skriker. Publiken jublar. Uppe i cupcentrat är det full aktivitet. Matchresultat kommer in från alla hallarna och registreras. Härifrån kommer allt att styras under hela turneringen. Under fyra dagar pågår turneringen. Drygt 450 arbetspass på 3-5 timmar utförs av föräldrar. Några andra, kanske 15-20 st lägger ner mellan 10 till 20 timmar perdag för att de 135 lagen skall få ha glädjen och lyckan att få delta i en så här stor turnering, varav slutligen endast ett fåtal av dem kommer att stå som segrare.

För att inte tala om alla möten och allt annat arbete som genomförts under lång tid före turneringen.
När nu turneringen är över vill jag summera den glädje och det engagemang som jag upplevt under turneringen. Glädjen har jag sett hos alla, spelare, ledare, åskådare och funktionärer. Funktionärernas engagemang är en förutsättning för att kunna genomföra en så här stor turnering. Utan det ideella arbetet som genomförs i handbollsklubben och så som det görs i alla föreningar skulle föreningslivet inte fungera till glädje och nytta för både ungdomar och vuxna.