Nu i sommar har jag, vilket jag skrivit om tidigare, förundrat mig över alla dessa som använder solglasögon i överdrift. Det är en sak att de använder dem ute i solen, men när de står eller sitter med folk så anser jag att de skall ta av sig dem. Vem vill prata med någon som har en ”banditbindel” för ögonen. Jag upplever att det är ohövligt att inte visa sina ögon, själens spegel, när man samtalar med någon. Människan har klarat sig utan solglasögon i miljontals år, då ska man kunna klara sig utan dem när man umgås med andra.
En annan sak som irriterar mig är de som inte kan ta av sig mössan när de är inomhus. Själv tycker jag att det är naturligt att ta av sig mössan när man t ex kommer in i en affär och absolut när man sitter och äter på ett matställe.
Jag kan inte låta bli att ta upp min årligen återkommande åsikt om kräftpremiär och kräftskivor i augusti. Det är en äkta svensk tradition att i augusti äta insjökräftor. Det gör man i hela Sverige - utom i Göteborg och på västkusten. I tidningar och affärer marknadsförs insjökräftor. På dekorationer, lyktor, haklappar, servetter m m avbildas insjökräftor. Ändå så deltar inte de flesta här i den svenska traditionen, att äta insjökräftor i augusti, utan här bjuder man på och äter havskräftor i stället. Jag älskar havskräftor och äter av dem var och varannan vecka året om, men inte till kräftpremiär och kräftskiva i augusti. Då byts havskräftan ut mot de läckert röda insjökräftorna. Helst skall de vara kokta levande i egen gryta. Jag brukar jämföra med hur man i Norrland skulle reagera om man vid surstömmingspremiären bjöd på stekt strömming i stället för surströmming bara för att värden till festen tycker att det smakar bättre. En svensk tradition är till för att upprätthållas vare sig det gäller kräftskiva eller surströmmingsskiva i augusti.
Kommentera gärna mitt ”gnäll” på  www.tidningen.se.