Men till huvudfrågan: Som det nu är har torslandaborna föga eller inget inflytande över trafikflödet runt Torslanda och som förpestar livet för de boende längs Hjuviksvägen. Låt vara att dessa själva valt ett boende nära vägen, enligt folk som fått luft i lungorna från ”Trångetlungan” – något ”trångsynt” kan man tycka.
Det enda förnuftiga är naturligtsvis att bygga en bro - och broar mellan öarna - till fastlandet med ny väg eller ej. Detta i sig skulle skapa ett jämnare trafikflöde och en lugnare trafikrytm. Den ”vansinniga” hets som skapas genom ”först till färjan” är inte sund och säker för de boende utefter Hjuviksvägen och för den delen även hela 155:an.
Miljöpartiet kan trots bron, förtjänstfullt propagera för ökad kollektivtrafik och därmed se till att den fungerar ända ut till öarna. Därmed skulle Hjuviksvägen svälja trafikflödet bra, om nu de som valt ödemarken som andningshål skulle stoppa en ny väg nära Trånget - men dom kör ju också bil!
Argumentet att fastighetsvärdena drastiskt skulle sjunka och ett ökat inflöde av brottslingar skulle bli följden av ett brobygge är bara nonsens. Bron till t.ex. Klädesholmen har verkligen inte orsakat något värderas, snarare tvärt om. ”Färjestressen” är dom verkligen nöjda med att slippa, också en smidigare och säkrare möjlighet för räddningsfordon att nå fram i tid ger en ökad trygghet.
Vad gäller brottslighet så är den nog jämt fördelad var man än bor, ”isolerade” öar inräknade. Ur en kostnadssynpunkt så skulle broar och ev. en ny väg på ett antal år betala sig. Färjetrafiken kostar en hel del för att inte tala om tidsförlusterna, både de privatas och allmännas med en dåligt fungerande infrastruktur.
Ett samgående mellan de båda kommunerna skulle ge enorma möjligheter för dess medborgare, inte minst på skolområdet. Varför inte en gemensam gymnasieskola också detta ett sätt att minska resandet till ”stan”.

/”Oskar den II”